Medlemsmöte 7 april 2026

Ordföranden hälsade 45-talet medlemmar välkomna till dagens möte samt Göran Johansson och Inger Rydbrink som ska berättar om Luffarna från förr.

Så var det tid för Göran och Inger, från Luffarmuséet i Boda att berätta om Luffarna. Fattigsveriges fattigaste period var 1885 - 1957. Den äldsta lagen i landet kom 1503. Inger och Görans forskning börjar 1885 eftersom man då gjorde om lösdriverilagen som passade in i samhällsbilden. Vi gick från ett bondesamhälle till industrisamhälle då samhällsbilden förändrades. 1885 inför man en angiverilag då man får betalt för att ange de som tiggde. Bystämman kunde bestämma att man ex vis kunde ha 3 eller 4 st som fick lov att tigga och då fick man ett märke att ha på sig. Byborna gav dem lite mat och i glasbruken kunde man tillåta att vandrarna eller luffarna kunde få ligga någonstans inne i glasbruket. Ex vis i Lund byggde man en liten stuga på 6 kvadratmeter där luffarna kunde få vara i max 3 dygn. En av reglerna i stugan var att man inte fick spotta på golvet. Regeln med 3 dygn var för att det kunde komma många luffare och då skulle alla få chansen att laga lite mat och sova och kanske tvätta sina kläder.

Barn, handikappade och äldre slapp att leva på detta viset och blev omhändertagna, men annars kunde vem som helst råka ut för att bli fattig och få gå runt och tigga.

Innan man blev stämplad som luffare fick man en del varningar och man kallades då för att man var arbetskarl när man fick fylla i blanketten. Det betydde att man kunde arbeta och inte var sjuk.

Skogs-Sara bodde i skogen, hon var döv, blind på ena ögat och tillsynes lite vetande. Hon fanns i Boxholm och man kan se hur hon bodde i sin grotta som är skyltad av hembygdsföreningen.
Man tog henne till äldreboendet vid 5 tillfäller för att hon inte kunde ta hand in sig själv men hon rymnde hem till sin grotta för hon tyckte det var där hon hörde hemma. Hon föddes 1842 och dog 1929. 10 procent av luffarna var kvinnor.

Hönsalotta, (Anna Charlotta) levde samma tid som Skogs-Sara. Hon tog hand om sin far och när han dog var det en annan man som behövde hennes hjälp. När han också dog bestämde hon sig för att hon skulle ut på vandring. Hon hade 3 hönor med sig, Den ena åt hon upp och de andra fick hon lite ägg av.

Luffarna gjorde trådtjack, (tjack betyder både sälja och köpa, saker). Vispar och cyklar gjorde Erik Öland Andersson. Inger visar upp vispar och cykar som han har gjort. De visade upp flera trådtjack som luffarna gjort. Flera var duktiga på att måla tavlor, oljemålningar.

Luffarna gjorde också crepepappersblommor och Göran och Inger fick den på bilden när de öppnat luffarmuséet av ett par som köpt den av en luffare för länge sedan. Det är den enda som Göran och Inger sett under alla år de forskat om luffarna.

Kosta-Lasse var en annan känd luffare som slipade knivar och målade tavlor. Vi fick se en filmsnutt om honom.

Göran och Inger visade flera filmer och berättade om många luffare som blev kända där de bodde och omnejderna därikring.

Mötet avslutades med lottdragning och ordföranden tackade Göran och Inger för ett mycket intressant föredrag och en trevlig eftermiddag och hälsade alla välkomna till nästa möte.