Vår historia

PRO Östersunds folkpensionärsförenings historia

PRO Östersunds folkpensionärsförening historia

Året var 1945.
Andra världskriget var slut och freden hade kommit med hopp och framtidstro. En ny fredsorganisation hade bildats i världen, Förenta nationerna (FN). Här hemma i Sverige började sociala frågor få allt större utrymme, en genomgripande folkpensionsreform förbereddes av riksdagen.

I Östersund fanns då några pensionerade herrar som upplevde att de ville få möjlighet att delta i diskussionerna omkring "sina egna frågor".
Därför bildade de en lokal pensionärsförening, "Östersunds folkpensionärsförening", den 25/8 1945 med närvaro av ombudsman G. Hultblad från Matfors. Till ordförande valdes M Andersson och till vice ordförande N. Hägglöf, sekreterare J. Fohlin oh till kassör M. Eriksson.
(Alltså nästan på dagen då vi firar 80 år av vår förening).

När det hela började 1945 anmälde ett 40-tal personer sitt intresse av att vara med och inträdesavgiften var då 25 öre.
Det första årsmötet hölls den 25 januari 1946 och då valdes N Hägglöf till ordförande, till vice ordförande

En lång rad män följde i hans spår och det var ofta män som före pensioneringen varit kända politiker och beslutsfattare i staden.

Efterhand utökade man och blev Östersund-Frösö pensionärsförening.
Tillsammans jobbade man på under några år, med styrelsearbete, medlemsmöten och allehanda studieverksamhet samt omsorg om de medlemmar som av någon anledning inte kunde delta i verksamheten.

Det var inte så lätt att komma i gång för den nybildade föreningen. I början saknade man både pengar och möteslokal. Det löste sig då man erbjöds en lokal i ett pensionärshem. Mötesdag beslutades att vara sista söndagen i månaden och medlemsavgiften 2 kr/år. Ända fram till slutet av 60-talet träffades man på söndagarna.

Vad händer så mellan åren 1945 och framåt till idag…..

1. 1945
   Föreningen Östersunds folkpensionärer bidades den 25 augusti 1945, med närvaro av ombudsman G Hultblad från Matfors. Till mötets ordförande valdes M Andersson, vice ordförande N Hägglöf. Till sekreterare valdes J Fohlin.
   Den 25 januari 1945 hölls det första årsmötet och N Hägglöf valdes då till ordförande. Under åren breddande man sig och ändrade namnet på föreningen till Östersund-Frösö pensionärsförening

1. 1948
   Under året 1948 blev det intensiva händelser för föreningen ….
   * Det var året då man diskuterade kaffefrågan
   Vid ett möte 1948 diskuterades kaffefrågan livligt. Till styrelsen framfördes citat
   ”man ska lyssna på folkets röst och det ska vara kaffe på våra möten" slut citat! Alltså beslutades att varje medlem skulle ta med sig 1 matsked kaffe, några sockerbitar och ransoneringskuponger till brödet. Krigsårens ransoneringar hade alltså ännu inte upphört.

En programkommitté
* Den allra första programkommittén valdes i april 1948. Man inbjöd gäster som talade i olika ämnen och man hade alltid ett kulturellt inslag vid varje möte. Väldigt många medlemmar engagerades i diktläsning, historieberättande och prosauppläsning.

Sjukvårdskommitté
* Föreningen startade en särskild sjukvårdskommitté för att besöka medlemmar som var sjuka men också att besök äldre på äldreboenden blev ett uppdrag.
* Föreningen samlade sig i en arbetsgrupp och gjorde en skrivelse till regeringen om pensionerna detta nådens år 1948 med förslag om en höjning av folkpensionen med 12 %.

1. 50-talet
   * Från ett antal bordlagda frågor tog nu medlem Gidlöf upp frågan igen på ett möte den 25 maj om att införskaffa en egen fana. Nu startade föreningen att göra insamlingar till få en egen flagga. Denne invigdes på ett årsmöte 17/8 951. BILD?
   
   * Frågan om bostadsbidrag till äldreboende diskuterades livligt under detta årtionde.
   * Man bildade Distriktet
   * Det sägs att Jokkmokks-Jocke började sin karriär hos oss. Han underhöll vid ett flertal tillfällen under 50-talet.
   * Det var också årtiondet då det tillkom en speciell ”Pensionärernas Dag” nationellt och som firas varje år sedan dess och än idag firar vi den dagen på Jamtli.
   Solveig Wibe blev vår konsulent och blev kvar i hela 17 år. Efter henne följde Eva Jonsson och Barbro Höckert som vår distriktskonsulent.
   
   
2. 60-talet
   * Ekonomin var dålig. Någon inkomst hade inte föreningen, och svårigheter att få in medlemsavgiften. Man sökte anslag på flera håll men fick avslag av bland annat av Östersunds kommun.
   * Men samtidigt genomgick föreningen en enorm utveckling.
   Landstinget beviljade bidrag till att anställa en konsulent och vår konsulent Solveig Wibe satte i gång en mängd aktiviteter och nya medlemmar strömmade till.
   * I början av 60-talet protesterar vi mot att den fria sjukhusvården för pensionärer sänks till 180 dagar/år.
   * Föreningen gör också en framställan till drätselkammaren om byggandet av fler pensionärshem eftersom det är 1000-tals personer i bostadskö. Situationen för pensionärerna i Östersund ansågs ohållbar och man ville genast ha en ändring till stånd. * Först 1964 beviljade socialnämnden ett bidrag till pensionärernas studie-och hobbyverksamhet samt till lokalkostnaden, som det hette.
   * I mitten av 60-talet hade föreningen förmånen att genom kommunens försorg få disponera en hobbylokal där det kreativa konsthantverket blomstrade. Alster som senare kunde avyttras vid den årliga julmarknaden och inbringa pengar till föreningen.
   * 1966 var ett riktigt glädjens år för pensionärer, folkpensionen höjdes då med hela 46%.

1. 70-talet
   I början av 70-talet ville "Frösöiterna" starta eget. Så man delade föreningen i två, Frösö PRO och Östersund PRO. Det sista protokollet med rubriken Östersund-Frösö pensionärsförening var den xxx och det första protokollet daterat med endast Östersunds förening daterades xxx
   * Vår förening drivs vidare och i början av 70-talet var 41 studiecirklar och 8 olika hobbygrupper i gång.
   * Över 400 medlemmar var också engagerade i olika gymnastiska övningar vid den här tiden.
   * Det tycks som att studieverksamheten kulminerade under 70-talet och intresset för olika studier var på topp och mycket varierande.
   
   * På 70-talet var verksamheten besökt av 200–300 medlemmar vid varje möte.
   * Aktiva är vi också utåt mot samhället. 1977 sänds ett yttrande om den kommunala åldringsplanen efter att ha behandlat den i en studiecirkel.
   * Redan tidigt var pensionärerna medvetna om värdet av information från politiker och andra samhällets beslutsfattare. De inbjöds att hålla föredrag på våra möten. Uppvaktningar skedde också hos berörda myndigheter i olika angelägna frågor.
   * I början av 70-talet blev föreningen representerad i Kommunala pensionsrådet, KPR.
   Nästan varje år har man diskuterat det låga bostadsbidraget och det har också varit en het fråga vid träffar med kommunala representanter.
   * I slutet av 70-talet hade föreningen en egen teatergrupp som förgyllde tillvaron på pensionärsmöten, ålderdomshem och sjukhus.
   * Bingospel har initierats och genomförs av föreningen till glädje för många pensionärer.
   
   
2. 80-talet
   Motionsdanskommitté
   * Under 80-talet framgår det att många möten avslutades med motionsdans. Det här utvecklades vidare och så småningom bildades en motionsdanskommitté mellan alla PRO-föreningarna i Östersund. Överskottet av danserna har alltsedan dess fördelats mellan föreningarna och ger en god avkastning varje år.
   * Det dröjde till mitten av 80-talet då några medlemmar bildade ett musikkapell och ungefär samtidigt bildades också en sångkör.
   
   * Året var 1987 då den manliga dominansen bröts då föreningens första kvinnliga ordförande, Karin Cederberg, gjorde entré. Därefter har föreningen haft ytterligare två kvinnliga ordföranden, men då har vi kommit en bit in på 2000-talet. Först ut var Ingeborg Widegren och efter henne Marianne Stålberg på ordförandeposten.
   Efter det har Birgitta Hammarberg och nuvarande ordförande styrt skeppet vidare fram till idag!
   
3. 90-talet
   * Den 17 september 1998 startade de populära "Våffeldagarna"!
   Då bjöds det på kaffe och våfflor på 33:an till det facila priset av 20 kronor. Vid varje träff får man inte bara lekamlig utan även själslig spis i form av olika musik-och sånggrupper. Dessa våffelträffar är fortfarande välbesökta men nu till en summa av 100 kronor.
   * I början av 90-talet fanns över hela landet PRO:s prispressargrupper, även så i vår förening. Och vårt föreningsdeltagande uppmärksammades genom intervjuer i press och radio.

1997
* Våra möteslokaler har varierat. Österängsskolan, Gamla teatern, Sporthallen, Karlslundsskolan, Solliden, Palmkrantzskolan, Björkbacka - vi har fått flytta runt. En egen lokal fick vi först 1997, då kommunen hyr ut 33:an till oss.
Vi har fortsatt fått flytta runt och idag är vi tillfälligt i 37:an och ni ska veta att vi kommer kämpa för att få tillbaka 33:an!!

2000-talet
Motion – Nytt parti
* En motion mottogs av föreningen daterad 31.12 år 2000. Motionären ville verka för bildande av ett nytt parti, som skulle se till att erfarna äldre ges möjlighet att delta i samtliga politiska organ och därmed kunna påverka en trygg förvaltning av landets alla medborgare. Motionen undertecknades av Åke Durre, då medlem i föreningen. Motionen avslogs vänligt men bestämt av föreningen som hänvisar till PRO:s stadga som säger att föreningen skall vara politiskt obunden. Det här var embryot till Sjukvårdspartiet. Historien har visat oss hur det gick med det!


Lite kuriosa
Många temamöten har under åren hållits och behandlat skilda frågor. Studieverksamheten har haft stor betydelse för medlemmarna och ett gott samarbete med studieförbundet ABF har alltid funnits.

Reseverksamheten inom PRO har alltid varit populär och föreningen har varit arrangör för många lyckade resor. Resan varje år för 80-åringar och äldre är alltid mycket uppskattad och välbesökt.
Liksom adventsresan till någon av länets kyrkor. En resekommitté har varit till stor hjälp i planeringarna under alla år sedan den tillkom i mitten på 60-talet.

Under de senaste åren har en gemensam lokal för alla pensionärsorganisationer planerats och finns idag i kvarteret Solberg. Idag Mötesplats 58:an!

Östersund har fått se många nya föreningar födas och de flesta av dem har sitt ursprung i den första Östersunds folkpensionärer.

Idag vill vi fortsätta sända en tacksamhetens tanke till alla dem som fört verksamheten framåt. Ingen nämnd och ingen glömd.