Vandring till Rödö kyrka

16 vandringssugna medlemmar gjorde vandringen till Rödö kyrka

Vid kyrkan fick vi rentav sittplatser till matsäcken, vilket var välkommet. Ann-Christine Norberg Isaksson berättade om kyrkans historia, taget från manus, skrivet av Margita Söderberg.

Rödöns kyrka invigdes år 1811, och ersatte då den gamla, som var liten och förfallen. Eftersom det finska vinterkriget engagerade den manliga befolkningen, var det de kvinnor, som då fanns hemma, som fick fullfölja byggandet av kyrkan. Man engagerade till och med kvinnor från Dalarna i byggandet.

Det fanns en kamin på kvinnosidan i kyrkan, där det eldades, när det var kyligt, som det var det den 3 juni 1923. Kyrkan bestod av spåntak, som inte stod emot gnistor som spreds, vilket naturligtvis orsakade, att taket tog eld.

Prosten manade till lugn och bad alla att ta med sig så mycket, som det gick att bära ut. Folk sprang bl. a. upp på arkivet och plockade med sig gamla böcker. Dopfunt och nummertavlor togs med. Eftersom den stora ljuskronan var för tung, två meter, som den var, så fick den lämnas kvar. Efter en explosionsartad brand under en dryg timme, rasade taket in. Då smälte kyrkklockorna och tornuret i hettan.

När sorgen efter branden lagt sig, påbörjades som sagt, ett nytt kyrkobygge på samma plats. Redan i slutet av augusti 1927, invigdes den nuvarande, ”nya” kyrkan. Ytan på de bilder, som redan hade målats på väggarna, rämnade, så själva bilderna exponerades. Bilderna finns kvar att se fortfarande. Intet ont, som inte har något gott med sig… I omgivningarna runt kyrkan finns också kyrkstallar, därför att predikoceremonierna tog så lång tid att verkställa.

När Ann- Christine berättat klart, återvände vi till Rödösundet och de väntande bilarna, för hemfärd.

Text och foto: Carin Brobacke