Vandring på Andersön 5 aug

Fyra vandrare fick i alla fall en fin dag på Andersön när regnet upphörde.

Därefter vandrade vi förbi Ståltorpet, ett av de två permanentboenden på ön och därutöver finns sex fastigheter för säsongsboende. Torpet friköptes från kronan på 30-talet av Henning Hemmingsson.

Axel Petterson, bonde och skicklig båtbyggare verkade på torpet dessförinnan och arrenderade därefter Sunne pastorsboställe. Även känd för att ha sett Storsjöodjuret tre gånger.

Vi gick vidare till Kronstugan, vars namn hänförs till den statliga förvaltningen, dvs kronan och användes av kronans ditresta förvaltare inom skog och jakt. Så småningom blev Domänverket ägare och idag ägs och sköts Kronstugan och skogen av Svea Skog med Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.

På vägen fram till Gården pekades fornåkrarna från äldre och yngre stenåldern liksom Kvarnbacken ut. Där byggdes på 1770-talet en väderkvarn som förstördes i kraftig storm på 1830-talet. Men redan på medeltiden fanns det två fasta byar, nämligen Andersön och Dalen, den förstnämnda belägen vid Kvarnbacken och Dalen vid nuvarande Gården. Byarna bestod vardera av två gårdar med husbonde- och tjänstefolk. När byggandet av Andersö skans påbörjades på 1650-talet fanns det sju gårdar som senare slogs ihop till byn Dalen.

Framme vid gården tar vi del av dess historia. Efter freden Brömsebro 1645 kom Jämtland att höra till Sverige och det gällde att försvenska jämtarna så snabbt som möjligt. Därför inrättades ett regementsskrivarboställe med en svensk ämbetsman tillika officer som hade också åtagande vid Frösö Skans. Skriftspråket övergick officiellt till svenska.

Släkten följde med regementsskrivaren och det var brukligt att titeln ärvdes. Man levde ett mycket borgerligt liv och med umgängesvanor från södra Sverige .Frågan är om man hade någon egentlig kontakt med lokalbefolkningen. Kanske var man en svensk enklav i Jämtland/Norge?

Redan på 1750-talet sköttes trädgården av trädgårdsmästare söderifrån och som införde odling av äpplen, päron, jordgubbar, åkerbär mm. Överste Behm var en flitig gäst och han byggde senare sitt slott på Verkön och anlade en trädgård med Anderöns som förebild.

Vi stötte ihop med nuvarande ägare som berättade om de olika byggnadernas tillkomst. Den äldsta delen boningshuset är från 1740-talet, liksom den stora jordkällaren byggd i två våningar i ståhöjd och med stenvalv. En senare del av boningshuset tillkom på 1800-talet och därtill kommer en fin bakstuga och ett utedass med flera holkar. Historiens vingslag har bevarats.

Därefter tog vi stigen längs hagarna och genom skogen till Oxmelviken. Vi stannade till i skogen och njöt av stillheten, den syrerika luften och allt det gröna. Vi såg mossbevuxna stenar och stubbar som liknade troll och andra fantasi- och sagofigurer.

Återkomna till parkeringen åkte vi bil till Skansholmen för välförtjänt fika. Vi pratade om Skansholmens historia och användning. Drottning Kristinas önskan efter freden i Brömsebro var att anlägga en befäst stad med ett civilt samhälle, skyddat från norska angrepp. De kringboende bönderna beordrades i arbete med att bygga den sexkantiga bastionen, 300 x 300 m. Det ledde till mycket missnöje eftersom de inte kunde utföra sitt arbete på sina gårdar. Byggandet inleddes i början av 1650-talet men blev aldrig riktigt färdigställt. Skansen kom att användas som fängelse för de jämtar som motsatte sig den svenska överhögheten och jämtländska gerillamän dömdes till döden som förrädare mot svenska staten.

När politiska avrättningar verkställdes, skulle alltid en hög svensk ämbetsman närvara och år 1666 besökte rikets högsta ämbete, kung Karl XI, skansen för att bevittna detta. En andersöbonde fick uppdraget att snickra en färja som skulle rymma fyra hästar för att transportera kungen och hans män över Vallsundet.

Trots att avslutet på vandringen handlade om politisk dramatik och död var vi nöjda med den 4 km långa vandringen, sällskapet och uppehållsvädret.

Text: Gun Ståhl Foto: Margita Söderberg