I Östersundskvinnors fotspår

Mitten av maj, och en liten tillstymmelse till vårvärme når oss på vår sedvanliga onsdagspromenad.

Dagen till ära blir det en stadsvandring i fotspåren av starka och handlingskraftiga kvinnor som verkat i Östersund. Att vara ensamstående eller änka under tidigare sekler krävde kraft och mod, vilket vi får höra om när Margita tar oss tillbaka i tiden och berättar ur föreningen MEJA´s skrift ”Kvinnokartan”.

MEJA (fornsvenska för kraft och styrka) är en förening som bildades 2007 vars ändamål är att fungera som ett forum för kvinnohistoria och genusforskning.I ”Kvinnokartan” finns historik över kvinnliga bedrifter i Östersund från 1700 och framåt. Allt från entreprenörer, affärsidkare till hantverkare och konstnärer.

Östersunds tillväxt ökade raskt när järnvägen kom till Jämtland. Även tillblivelsen som garnisionsstad bidrog till den stora inflyttningen.Nu växte det fram alternativa försörjningsmöjligheter, främst för många kvinnor. Stadens nya invånare behövde husrum och matställen. De flesta kaféerna drevs av ensamstående kvinnor

Promenaden tar oss genom ett axplock av kvinnor som gjort avtryck i stadens historia.

Vi startar vid Glashyttan som öppnades 1995 av tre kvinnliga glasblåsare. Två av grundarna, Nilla Eneroth och Ulla Gustafsson, är fortsatt verksamma. Här kan besökare förundras över glasets formbarhet och köpa med sig något av alla vackra ting som ständigt skapas.

Nästa stopp är Strandgatan 14 där Anna Nicolina Theresia Johansson tjänade som piga. Efter att husbonden förgrep sig på sin piga bytte hon ”karriär” och blev en av landets främsta sol-ochvårare. I dagens penningvärde ca 60 miljoner. Det gav dock ett fängelsestraff så småningom.

På Storgatan 56 växte systrarna Märta och Lydia Hedman upp. Både mycket intresserade av skådespeleri. Detta tog damerna ut i världen, där bl a Helsingfors, London och Brodway(USA) fick ta del av deras framträdanden.

Carolina Westberg började som piga, sökte tillstånd för ljusstöpning och utvecklade rörelsen till handel, värdshusrörelse och fastighetsaffärer. En av hennes fastigheter låg på Storgatan 49, som tyvärr brann i slutet på 1800-talet.När Carolina intervjuades inför sin 90-årsdag befanns hon vara ”vid god vigör, äger god syn, hörsel och talförmåga”.

”Det beror på att arbete ger människan god hälsa” sade fr. Westberg.

Elisabet Genberg (Lisa i Borgen) kom som änka till Östersund 1874. På Storgatan 36 låg hennes fastighet där hon öppnade inkvartering för – främst – landsortsbor.

Vi fortsätter Storgatan norrut och stannar vid 34:an där Maria Helin fick överta ett tillstånd att sälja kaffe. Maria var även en av initiativtagarna när en grupp köpmän bildade ett bolag för att fånga Storsjöodjuret.