Föreläsning om ofrivillig ensamhet

PRO Leva Livet hade bjudit in föreningens ledare av olika slag, intresserade medlemmar och styrelserepresentanter från de andra PRO-föreningarna i Östersund. PRO Leva Livet kunde genomföra detta utan kostnad för deltagarna eftersom vi sökt bidrag för denna dag från Socialstyrelsen och Östersunds kommun.

Föreläsare var Ingeborg Nilsson som är forskare med intresse för äldre, ensamhet och hälsa och hon är professor i arbetsterapi, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering på Umeå Universitet.

PRO Leva Livets ordförande Harriet Jorderud hälsade alla välkomna och gav sin syn på olika typer av ensamhet och vilken viktig roll vi föreningar har men också hur viktigt det är att vi fyller på med kunskap i ämnet.
Ingeborg Nilsson berättade att många seniorer rapporterar ensamhet! En studie har frågat 60 år eller äldre där 25% tyckte att de var ensamma. Ju äldre ju vanligare med ensamhet. En annan studie har frågat 85 år eller äldre - där känner sig 50% ensamma. Andelen som är ensamma är stabilt över tid, men eftersom antalet äldre ökar innebär det att också antalet ensamma ökar. Ensamhet är ett folkhälsoproblem. Det är en subjektiv upplevelse. Ensamhet är inte detsamma som social isolering. Ensamhet ger ofta känslor som skam och skuld. Vård- och omsorgspersonal i kommuner och regioner är utan verktyg för att hjälpa ensamma på ett bra sätt. Ingeborg berättade att sociala aktiviteter, social stimulans och social delaktighet är skyddande faktorer som kan motverka ensamhet. Ingeborg berättar att Sveriges kommuner och regioner och Folkhälsomyndigheten lyfter fram civilsamhällets viktiga roll för att tillsammans med kommuner, regioner, staten, näringslivet och individen hjälpas åt att tillsammans göra skillnad. Folkhälsomyndigheten har i år tagit fram en nationell strategi mot ensamhet. Ensamhet är en större riskfaktor än man kan tro – Ingeborg sa att det motsvarar att röka 15 cigaretter/dag.

Ingeborg Nilsson gav oss precis lagom mycket fakta på en precis lagom nivå för att vi skulle känna oss uppdaterade och mer medvetna om ensamhetens konsekvenser. I praktisk övning fick deltagarna fundera över individens ansvar, kommunens och regionens ansvar, civilsamhällets ansvar för att motverka ensamhet. Vi satte upp gula, gröna och blå lappar och hade vernissage och läste varandras tankar kring dessa tre aspekter.