Sol och värme på Andersön

Den 23 juli var vi 16 medlemmar av PRO Leva Livet, som samlades i sol och värme på Andersön, för att vandra tillsammans.

Gun Ståhl berättade intressant för oss om historiken och mycket som rör Andersön. Här nedan kommer utdrag ur hennes berättelser.

Andersön är ett naturreservat, som besökarna får behandla med respekt, och veta vad vi får, och inte får göra. Ett campingförbud råder. Vi får njuta av naturen, plocka bär och svamp, bada och vandra. Det finns grill- och eldningsföreskrifter, som dock tyvärr inte respekteras av alla. Det räknas som hemfridsbrott, om man vandrar över privata tomter.

Namnet Andersön härrör från fornnordiska Onduris, som kommer från gudinnan Skade, dvs jakt- och skidgudinna. Omtalat är Slaget på Storsjöns is, som utkämpades mellan det fria Jämtland och Sverre Sigurdsson med hans birkebeinar år 1178, mellan Sunne och Andersön. Jämtarna förlorade i ett bakhåll, då det var så mörkt, att alla hade svårt att se. Till slut vek jämtarna tillbaka, och Jämtland införlivades med Norge. Som botgöring lät Sverre jämtarna bygga en kyrka och ett kapell med kastal i Sunne, där slaget stod på Storsjöns is. År 1645 stod freden i Brömsebro, där Jämtland återigen blev svenskt.

Två byar hette Dalen och Andersön. En vindmölla tillkom på Kvarnbacken, men förstördes i en kraftig storm i slutet av 1700-talet.

På den gård, som kallas Regementsskrivarbostället inrättades kungliga institutioner, som idag benämns statliga. Dåvarande regementsskrivaren skötte regementets räkenskaper. Den nuvarande gårdsbyggnaden är från 1760-talet och en stor jordkällare intill, byggd med två stensatta valv, har äldre datering.

Andersön, liksom gården, gick genom seklerna från statligt till privat ägande, för att återigen bli statligt på 1900-talet, då under Domänverkets skötsel. Livet på gården under 1700-talet, var en borgerskapets oas, släkten följde med tjänstemannen - officeren. Man levde i små klaner och tjänsten ärvdes. Trädgårdsmästare skötte bl.a. äpplen, päron, jordgubbar och åkerbär, som odlades där.

Från lantgården med hästar, kor och många pigor och drängar, transporterades mjölken i krukor på kärra genom skogen, på stigar till Oxmälsviken, och därifrån med roddbåt till mejeriet i Fannbyn. Hästen hittade hem själv.