Vandringsgruppen

Innan vi började vandra berättade Margita Söderberg om Badhusparken och dess bakgrund. Som bas för fakta, använde Margita Jim Hedlunds tankar med text från Gamla Östersund. Här följer utdrag ur Margitas anförande med Jim Hedlunds tankar.

Badhusparken

(Jim Hedlund, Gamla Östersund)

Från början gick strandlinjen nästan uppe vid Strandgatan och det lilla området ner mot vattnet kallades Sjötorget, där stadens äldsta tvättstuga låg fram till mitten av 1800-talet. När järnvägen började byggas på 1870-talet revs allt, och man började schakta och fylla ut marken.

Folket önskade ett badhus och 1881 stod ett kall-varmbadhus klart. Det var delvis byggt på pålar ner i sjön och i 2 våningar med varma sittbad upp till 55 grader, finsk bastu och dusch. Ville man bli skrubbad av tvätterskor, gick det också bra. Bada och simma kunde man göra i Storsjöns vatten mellan den inbyggda delen mellan pålarna. (Skilda öppettider för män o kvinnor, visades genom blå flagga för män och vit för kvinnor. Det var 20 öre billigare för tjänstefolk och arbetarfamiljer.

Marken omkring och framför badhuset fylldes allt eftersom på med grus och schaktmassor, och så småningom bildades en liten udde mot Frösön.

Vid den här tiden brann en hel stadsdel ner vid Storgatans södra del, 16 gårdar med 20 bostäder och 18 uthus följde med i lågorna. Den bråte som fanns kvar efter branden schaktade man ner och fyllde ut i Badhusparken. Man jämnade marken, planterade gräs, träd och buskar, och så blev Sjötorget plötsligt en park, Badhusparken.

1903 byggdes en musikpaviljong och en fontän. Från paviljongen strömmade ofta levande musik (blåsorkester I5:s musikkår), ångbåtarnas visslor tjöt (omkring 10 båtar/dag gick ut från hamnen) och människor från alla samhällsklasser flanerade runt på helgerna.

När det var isfritt nyttjades kallbadet ofta till att bedriva simskola. Från 1920-talet blev vattnet allt sämre pga föroreningar från stadens kloaksystem och badhuset hade blivit slitet och för litet. Nytt badhus stod klart 1938 på Rådhusgatan.