PRO Leva Livet på vandring – Forsaleden

Favorit i repris! – PRO Leva Livets vandringsgrupp drar söderut för en härlig naturdag. Vi samlas i Gällö, och åker gemensamt till Herrevadsströmmen där Forsaleden har en av sina startpunkter.

Forsaleden är en riktig pärla till vandringsled. Forsaområdet är fascinerande och sägenomspunnet med kulturlämningar, storslagen natur och ett äventyrsbad format av naturen.

Leden följer Forsaån genom bitvis stenig terräng över bro och träspång. Längs leden finns vattenfall, strömmar och dammar. Här finns en mängd ovanliga växtarter som bland annat beror på den kalkhaltiga berggrunden. Mineralerna påverkar även vattnet som är vackert grönskimrande på sina ställen. Vindskydd finns vid Forsabadet (badplatsen), Herrevadsströmmen och fäbodvallen.

(text: Turistinformation Bräcke kommun)

Innan vi beger oss längs leden med Bo Lindbergh som stigfinnare får vi en omfattande redogörelse av Margita Söderberg om Forsagårdens historia.

Forsagården, med anor från 1000-talet, kom med tiden att bli en stor och välbärgad gård intill Forsaån. Sägnerna om gården är många.

Den är sedan 1970-talet i stort sett utplånad, med undantag för några husgrunder.

Under gårdens glansdagar fanns här såg, kvarn, snickeri, smedja, mejeribyggnader, fäbodar mm.

En av sägnerna i bygden från 1200-talet berättar om en stark kvinna från Norge vid namn Bodda som en dag kom vandrande över fjället med sina fem söner. Hon bosatte sig som granne till Forsagården.

I Norge levde hon med en man som var präst, vilket var otänkbart vid den tiden eftersom prästerna skulle leva i celibat.

Biskopen kom på det söta paret och utvisade kvinnan och hennes barn.

Bodda slog sig ner vid sjön, som fick namnet Bodsjön - troligen efter henne.

Hon sägs också ha fört med sig kristendomen till trakten, och vid Bodsjö kyrka uppförde hon tillsammans med sönerna ett kapell/bönhus daterat till 1291. Detta gör kapellet till en av Sveriges äldsta träbyggnader. Byggnaden står kvar än i dag

Ett bygdespel om Bodda och hennes liv uppfördes 1999 och ett antal år framåt.

En känd historia berättar om när två av hennes söner, Svein och Björn, träffade Stor-Jonte från Forsagården i färd med att fiska i deras ström. Stor-Jonte ansåg sig dock ha större rätt till fisket som först bosatt i trakten.

Han kastade därför ena sonen i strömmen som föll så illa att han dog och det blev rättssak av händelsen. Stor-Jonte erkände tjuvfisket, men nekade till vållande av Sveins död.

Detta gjorde naturligtvis Björn hämndlysten. Året därpå när Stor-Jonte var ute på jakt kom han aldrig hem igen!

Hans jaktredskap återfanns vid en myr, som sedan undveks av befolkningen p g a diverse rykten om spökerier.

Forsagården växte och blev ett av alla hemman som var skyldiga att hålla öppet för pilgrimer som från 1000-talet fram till 1500-talet vandrade längs leden till Sankt Olavs grav i Trondheim. Även andra resenärer, forbönder och annat löst folk, nyttjade leden.

Tack vare alla resande kom omvärlden till Bodsjö.

På 1300-talet härjade digerdöden och det sägs att endast två kvinnor på Forsagården överlevde.

Platsen blev öde, och först på 1500-talet fick hemmanet en ny ägare vid namn Faste.

Under 1600- och 1700-talet ökade gårdens välstånd tack vare ägarparet Nilsson.

Större odlingsmarker och en mängd byggnader kom till. Jakt och fiske som länge varit huvudnäringen utökades med kreatur och odlingar.

Gården blev snabbt en knutpunkt i trakten där logdans trakterades och nyheter utbyttes.

På 1800-talet tog sonen Aron Nilsson d.y. och hans hustru över gården.

Då bodde här ett 30-tal personer och 28 byggnader var uppförda på gårdens marker.

Den siste som ägde gården var deras son Magnus, men som han var begiven på starka drycker

kom gården snart på obestånd. Skulderna växte och förvärrades av missväxt och skogsbränder.

Han blev tvungen att sälja till ett skogsbolag, Skönsvik AB, sedermera SCA.

Gården sköttes av arrendatorer och Magnus fick bo kvar som födorådstagare med en vårdare som bolaget anställt.

Hans mentala hälsa försämrades, och en dag när gårdens folk var i kyrkan tände han eld i vedlådan istället för i spisen.

Mangårdsbyggnaden och Magnus stuga brann ner till grunden.

Naturen håller nu på att återta gårdens marker, men ett fåtal byggnadsrester kan skönjas.

Ingen utflykt i PRO Leva Livets regi utan fikapaus, så ock denna dag. Gott väder under rasten, men sen överraskades vi av en regnskur. Tursamt nog var vi redan på vandring tillbaka och kunde nöjda krypa in i bilarna och återvända hemåt!

Källor: Arbete i skogshistoria av Henrik Wikström vårterminen 2001 och artikel i LT juni 2012.

Text: Ann-Christin N Isaksson

Tillsammans för ett bättre liv

I PRO ser vi tillsammans till att livet som pensionär blir bättre och roligare. Här kan du träffa nya vänner, välja mellan mängder av aktiviteter och engagera dig i viktiga frågor. Som medlem får du också en lång rad förmåner som hjälper dig i din vardag.

  • PRO medlemsresor
  • Utvecklande studier
  • Fri datasupport
  • PRO Mervärde
  • Försäkringar
  • Billigare resor
  • Samhällspåverkan
Pratbubblor innehållandes texten Gå med i PRO och påverka.