Runt Tysjöarnas naturskyddsområde

Tysjöarna idag är ett av världens största blekefält – fält med kalklera - som har bildats genom urlakning av kalkhaltig jord. Detta är en process som försigått genom årtusenden.

Sjöområdet är ca 90 hektar och på vissa ställen finns det fält av bleke som är 25 meter tjockt.

Områdets historia kan följas från 1800-talet då de båda befintliga sjöarna hade dikats ut för att ge bönderna mer åkermark. Den åtgärden ledde till uttorkning av sjöarna och bildandet av våtmark.

Områdets flora och fauna genomgick en stor förändring. Olika vadarfåglar hittade sina häckningsplatser här och nya unika växter etablerade sig.

1974 klassades Tysjöarna som ett fågelskyddsområde.

2013 blev området ett naturskyddsområde. Då vändes intresset mot det fiskebestånd – harr och öring – som ville vandra upp längs Semsån för att senare ge sig ut i Storsjön.

Dämning med sten resulterade i att vattenspegeln växte från 8 till 73 hektar.

Vadarfåglarna minskade och den för blekefält unika mossan, tegelbryum, dränktes.

Detta förfarande prövades senare och befanns vara en olaglig åtgärd.

Två samhällsintressen står nu mot varandra – bevara våtmark till fördel för fågelliv och botanisk mångfald eller skapa lämplig miljö för en vandrande fiskpopulation.

Här arbetar myndigheterna för att hitta en lösning som tar hänsyn till olika bevarandeintressen.

Vår – för dagen ovanligt lilla grupp – tog oss försiktigt fram på de regnvåta träspångarna som genomkorsar hela området. Breda och bekväma bitvis, men oftast smala spångar över pölar och vattenflöden.

Längs hela leden sitter informationsskyltar som berättar och det växt-och djurliv som förkommer.

Tre torn är uppbyggda för att underlätta fågelskådningen. Där finns bild och text på arter som kan förkomma inom området. Vid ett av tornen kunde vi också skriva in oss i en gästbok, trevlig!

Fina rastplatser med möjlighet att grilla och vid behov besöka utedassen.

Till ett av tornen vid den norra sjön går en ramp som gör området tillgängligt för både rullstol och barnvagn.

Trevliga platser för paus är förstås uppskattat när vi plockar fram matsäcken för dagen och tillsammans filosoferar över vad vi ser och hör i naturen.

Källor: Diverse artiklar på internet samt ett nyligen publicerat inlägg i ÖP (240605).

Text: Ann-Christin N Isaksson Foto: Bo Lindbergh