Vandringsgruppen besökte Odenslund

Att det småsnöade i våra ansikten sådde uppenbarligen inte någon tvekan. Och inte påverkade det humöret negativt, heller. Vandringslusten och humöret i gruppen visade sig som vanligt på topp.
Inledningsvis berättade Margita om äldre tider i Odenslund med omnejd. Här följer utdrag ur Margitas berättelse:
Från början tillhörde Odenslunds marker Brunflo socken och från 1862 Brunflo lands-kommun. Vid Änge gårds marker växte bebyggelsen upp.
Under 1840 talet anlade handlaren Nils Wikström ett brännvinsbränneri på Änge gård. Efter flera ägarbyten lät ägaren Inga Löwenadler bygga ett tegelbruk där på 1880-talet. Det lades senare ner och ersattes av Odenslunds folkskola.
Arbetare i bryggeriet och i tegelbruket samt de med bygget av järnvägen (mellanriksbanan) behövde bostäder. Odenslund växte, - men efter godtyckliga tomtuppdelningar, utan vare sig gatunamn eller
fastighetsbeteckningar, till skillnad från hur Frösön växte utifrån en uppgjord plan.
Invånarantalet ökade ständigt, och man insåg att det behövdes en samordning och en fastare organisation för de gemensamma angelägenheterna. Odenslund blev därmed ett municipalsamhälle (ett
mindre samhälle med visst kommunalt självstyre) år 1899. Det upplöstes 1917, då Odenslund kom att tillhöra Östersunds stad, och från 1971 Östersunds kommun.
Gatorna fick namn, trätrottoarer kom till och gårdarna fick dressnummer. Brandväsende, polisväsende och hälsovård inrättades.
Förutom lite oordning runt bryggeriet rådde ett fredligt och lugnt klimat i området. T.o.m så lugnt, att municipalstämman avslog en begäran om, att polismannen Olof Mattson skulle få en telefon. Han fick
nöja sig med att använda en ringledning hos grannen. Och om polismannen inte var nöjd med beslutet ”må han uppsäga sig och avgå från befattning, då samhället har att anställa ny polisman”.
Odenslund fick sitt namn efter att några fastighetsägare enades om detta 1887. För den som vill veta mera, finns det att läsa om i Gamla Östersunds årsskrift, bl. a. 1946.
Bo Lindbergh var som vanligt ciceron under vandringen, som varade i ca tre km. Ett antal av de hus vi passerade antydde det välstånd som rått inom Odenslunds samhälle. I ett av husen vi gick förbi, har det första skolhuset huserat med två klasser, och det har även fungerat som epidemisjukhus. Barntillväxten var snabb inom området. År 1910 uppgick antalet där till 340 barn. År 1918 var lärarantalet i Odenslund 13 stycken fast anställda.
Vid återkomsten till Röda Korsets mötesplats, var vi många, som ville fika räkmacka på RK- Kupan efter vandringen.

PRO Leva Livet har många strängar på sin lyra.

I sena eftermiddagen samma dag idkades ölprovning på en av stadens pubar, där 27 personer infunnit sig. Vi fick en smaklig klunk från sex olika sorters öl. Den kunnige ciceronen Tobbe Winblad, lotsade oss igenom många ord, termer och begrepp, att ta till oss. Det var allt ifrån
West Coast IPA, Indian Pale Ale, till Svartbergets fjällbryggeris Vertigo och Staut. Smaknerverna stimulerades
ytterligare av den chark- och ostbricka som serverades till dryckerna. Detta blev sannerligen en fullmatad dag!

Text: Carin Brobacke