Julmarknad Koberg 21 nov 2024

Från prinsessa till kung(ar)

Torsdagen den 21 november, en kall och klar dag, drog en busslast iväg från Onsala kyrka. Ett antal medresenärer från Kungsbacka och Fjärås hämtades upp, så det var närapå en fullastad buss, under ledning av Ingvar Alnström, som drog upp till Kobergs julmarknad. Både Koberg och Gåsevadholm i Kungsbacka förknippas mest med framlidne friherren Niclas Silfversköld och prinsessan Désirée. Prinsessan lever sedan 1960-talet på Koberg, men vi fick tyvärr ingen glimt av henne denna dag. Vad vi däremot fick se var en mängd utställare som visade upp sina produkter. Det var smide, sömnad, slöjd mm mm. Stor chans att hitta uppskattade julklappar. Om man var mer matinriktad, var det inga problem att hitta det heller – ost, korv, glögg, senap i mängder. Efter ett par timmars handlande var det dax att bege sig till Vargön och Ronnums Herrgård. Där serverades lunch och något gott att dricka, om man så önskade. Sista anhalten på vår resa var Ekopark Halle- och Hunneberg. Ekoparken invigdes 2004 av kung Carl XVI Gustaf. Skötseln i våra 37 ekoparker regleras av Sveaskog i avtal med Skogsstyrelsen. Vår guide (inte Ingvar) på Kungajaktmuseet Älgens Berg berättade om uppbyggnaden av platåbergen Halleberg och Hunneberg. I den utförliga guidningen fick vi vidare information om den unika randskogen, bergstorparens slitsamma liv, jätteekar, fågelrika våtmarker och inte minst Älgarnas berg. Kung Oskar II införde 1885 den första kungajakten. Under en enda dag sköts 53 älgar. Än idag, ungefär vartannat år, är Halle- och Hunneberg värdplats för den kungliga älgjakten. Tillgången på Skogens Konung är inte riktigt lika god som förr i tiden, men 1999 lyckades Désirées lillebror skjuta en treårig älgtjur, som kan betraktas i museet. Till slut fick vi på egen hand beskåda ett antal miljöer med uppstoppade djur. De finns även i levande tillstånd runtom i ekoparken, förutom björn. Fullmatade med kunskap lutade vi oss tillbaka i bussätena och begrundade denna innehållsrika och lärorika dag.

Text Lasse Lind