PRO Valbo rivstartade med historisk resa

Det handlade om att föreningen bjöd sina funktionärer på en bussresa till Jänrvägsmuseet i Gävle med guidad tur och lunch. Inbjudan gick ut till 44 medlemmar som hjälpt till på olika sätt under året, och flertalet kunde komma.
Guiden Linnea Nyström tog emot och kunde konstatera att många hade besökt Järnvägsmuseet tidigare; de flesta dock före renoveringen som gjorde att museet stängde 2018.
Renoveringen skulle ta två år, men tog till slut sju år. Det upprustade museet slog upp portarna igen först 2024.
Järnvägsmuseet har gamla anor och bildades faktiskt redan 1915, och landade i Gävle 1970 efter att ha flyttat runt till olika orter. Numera är museets huvudman SMTM, och bakom förkortningen finns tungvrickaren "Statens maritima och transporthistoriska museer". Under SMTM:s paraply finns också till exempel Vasamuseet i Stockholm.
Linnea Nyström berättade bland annat att vad Järnvägsmuseet visar är pärlorna av allt som finns; sammanlagt har museet 25.000 föremål varav 300 fordon. En av pärlorna är just Fryckstad, som 1855 var det andra ångloket att byggas i Sverige. Lokets maxfart var blygsamma 20 km i timmen.
I en annan sal står en annan av pärlorna, snälltågsloket F 1200 byggt i Sverige 1914, även kallad Ånglokens drottning. Hon har en matchvikt på 140 ton, ungefär som en blåval, och kunde rulla avsevärt fortare än tillåtna 90 km i timmen.
Just F 1200 var loket som drog de tio vagnar som 1918 var inblandade i Sveriges värsta järnvägsolycka. Snälltåget rasade nedför en åtta meter djup grop efter ett skred och 42 människor omkom.
Allt som allt bjöd museet och Linnea Nyström på en många årtionden lång järnvägsresa. Från den lite stapplande starten i mitten av 1800-talet då många trodde att det var hälsofarligt att åka snabbare än 30 km i timmen till dagens X2000 tåg som rusar fram i 200 km i timmen.
För det fattiga Sverige på 1800-talet var satsningen på ett järnvägsnät i landet enorm, och krävde en tredjedel av statens finanser. Men så var också järnvägen något av ett under för dåtidens människor; restiden mellan Göteborg och Stockholm kapades från fyra dagar till 14 timmar.