Historia

De flesta aktiviteter äger rum i den egna gården som är Q-märkt och troligen den mest attraktiva samlingslokalen som PRO har i Dalarna.

PRO- gården hette från början Sexbo och låg i Edske bruk. Namnet kom sig av att den innehöll sex bostäder på ett rum och kök. Gården flyttades 1875 till Långshyttan och fick heta Nybygget 1.

1973 fick PRO en donation av svensk-amerikanen Karl Larsson och kunde köpa huset och tomten till en summa av 19 897 kronor. I dagens valuta är det ca 130 000 kronor.

Pro hade vid den tiden ca 400 medlemmar. Många av dessa var med och rustade upp gården. Man slog ut väggar så att det blev en stor samlingssal i mitten av huset. Man slog också ut en vägg mellan två av lägenheterna och fick på så sätt ett stort snickeri. Från början hade man vävstolarna i köket längst till vänster. Efter några år byggde man en vävstuga vid sidan av huset.

Invigning av den nya gården skedde den 28 september 1974.

Föreningen bedriver en bred verksamhet som befrämjar gemenskap och är till gagn för medlemmarna.

Föreningen ordnar möten, studier, resor och kulturell verksamhet och driver pensionärernas intressefrågor. Vi bedriver friskvård såsom, boulé, promenader, stryketräning. Vi anordnar också bingo. Vi har ett snickeri och en datasal. Föreningen verkar för en positiv medlemsutveckling genom medlemsvärvning och medlemsvård.

Husby Pensionärsförenings egen gård i Långshyttan är föreningens omhuldade egen skapelse och pärla. Den är den självklara samlingspunkten för socknens pensionärer, den har lokaliteter för möten, samman­träden, studiecirklar, gymnastik, musik och sång samt icke minst för manlig och kvinnlig hobbyverksamhet - snickerier, vävning o.s.v. Den har en modern köksavdelning, varifrån medlemmarnas behov av mat och dryck kan tillgodoses vid möten och festligheter.

Den är föreningens egen fastighet och underhåll och reparationer har i stort sett bekostats av pensionärerna själva, dels genom ett enastående frivilligt arbete och dels genom inkomster från ovannämnda verksamheter samt från stug- och nöjeskommitten.

Den är unik, det finns kanske inte dess make i hela landet. Ungefär så uttryckte sig distriktsordföranden Erik Hjulström vid invigningen 1974. Själva byggnaden stod en gång i Edsken och kallades Sexbo -bostad för sex familjer. Det var där brukspatronen Göran Fredrik Göransson experimenterade med järnframställning enligt den nya bessemermetoden och den 18 juli 1858 kunde han höra sina unga ingeniörer högljutt ropa ut över Edskens nejder: "Nu är allt lyckat". Framlidne bruksallvetaren Miles Söderberg, som är källa för alla dessa uppgifter, har gjort en frihandsskiss över Edske bruk "såsom de gamla mindes det".

Framlidne bruksallvetaren Miles Söderberg, som är källa för alla dessa uppgifter, har gjort en frihandsskiss över Edske bruk "såsom de gamla mindes det"

Bredvid Sexbo stod Fyrbo. Båda flyttades till Långshyttan 1875 -1876 och Sexbo blev Nybygget 1. Fyrbo blev Nybygget 3. Nybygget 2, 4 och 5 nybyggdes under åren 1882 -1887. Nämnas kan att Holmen -Långshyttans nuvarande kyrka -flyttades från Edsken till Långshyttan år 1878.

Historien om vad som föregick pensionärsgården och hur den tillkom tecknades till invigningen 1974 av förenings­veteranen Sven Johansson sålunda:
I oktober månad 1971 fick pensionärsföreningen genom Albin Ekvall kontakt med överingeniör Stjernqvist vid Klosterverken samt löfte om att få hyra 2 tomma lägenheter i Nybygget 2 för hobbyarbeten, studier och sammanträden. Det blev snart en trivsam samlingsplats för aktiva och intresserade föreningsmedlemmar. Den ena lägenheten inrättades till hobbyrum, köket till vävkam­mare och rummet blev snickarverkstad. Två hyvelbänkan och en del verktyg -hyvlar, sågar, stämjärn m.m. -fick vi av skolan genom rektor Dahlberg. I den andra lägenheten, som var bättre bibehållen, blev köket kafferum och rummet användes för studier och sammanträden. Vi hade nu så gott som egna lokaler att vara i och de blev också flitigt utnyttjade. Den 23 maj 1972 fick vi gamla vedboden till Nybygget 2 för rivning. Det blev god fart på rivningsarbetet och mycket bräder för kommande behov.

Vid årsmötet 1973 meddelade ordföranden, att föreningen erhållit en donation á 50.000 kronor av långshyttefödde svensk-amerikanen Carl Larsson. Han ville med denna donation ge pensionärerna en möjlighet till egen samlingsgård. Nu blev det ett funderande om hur man skulle få tag på en gård eller villa, som kunde passa, för det är många pensionärer, som skall rymmas där. Det blev många tips, men alla måste förkastas.

I slutet av år 1973 får föreningen erbjudande från Klosterverken om köp av Nybyget 1. Albin Ekvall hade förut varit i kontakt med överingeniör Stjernqvist angående detta förvärv. Under förhandlingarna blev budet 10.000 kr. för huset, men tomten skulle vi få arrendera. Vid kontakt med vår donator var han ej riktigt nöjd med uppgörelsen. "Nog bör huset stå på fri grund," tyckte han. Alltså borde tomten friköpas. Efter fortsatta förhandlingar och då Stjemqvist såg med vilket intresse pensionärerna deltog i ombyggnadsarbetet förutsåg han att även tomten skulle skötas väl och så kom erbjudandet om att friköpa erforderlig mark för tomt. Nybygget 1 är egentligen en gammal kulturbyggnad, som långshyttebona kan vara glada åt att den får finnas kvar. Huset är uppfört av gediget liggtimmer och är brädklätt. Det flyttades hit år 1875 från Edske bruk (bessemerstålets vagga). Det hette då Sexbo eftersom det innehöll 6 familjebostäder om rum och kök samt 2 vindskammare.

Den 7 januari 1974 påbörjades en grundlig rengöring av de tomma lägenheterna och vindsutrymmena samtidigt som ombyggnadsarbetet planerades. En stugkommitte utsågs med bl.a. Albin Ekvall och Gunnar Hjälm och som sakkunnig rådfrågades byggmästaren Gustav Runvik. Det viktigaste var att få en stor samlingssal samt en snickarverkstad och en vävkammare.

Ett 20-tal pegsionärer kom och hjälpte till och det blev full fart från första stund. Önskemålet var att få en samlingssal och det blev det av 2 lägenheter (4 rum) då väggarna togs bort. Vidare skulle det finnas en bra snickarverkstad och även där togs en vägg bort så att det blev ett större rum av 2 små. Vävkammaren blev i ett av köken. De övriga lägenheterna blev orörda och användes nu som kök och studierum.

Arbetet fortsattes med att få rummen vackra och trivsamma. Väggarna i stora salen fick träpanel, ett arbete som pensionärerna själva gjorde. Yrkesfolk fick utföra en del arbeten såsom målning, golvläggning och rörmokeri. El-installationer och murning utförde yrkeskunniga pensionärer. Arbetet pågick hela sommaren med samma intresse och mot slutet deltog även våra damer från syföreningen. Det skulle vara gardiner för fönstren, bord och stolar samt en hel del köksinventarier och mycket av detta skänktes av syföreningen. Den 29 september 1974 vara allt färdigt för invigning. Bland inbjudna gäster fanns PRO-distriktets ordförande Erik Hjulström, överingeniör Otto Stjemqvist och kommunalrådets ordförande Erik Johansson. Vår donator Carl Larsson kunde ej närvara på grund av ohälsa men hans fru Anna Larsson samt system Jenny Larsson var närvarande. Av medlemmarna var det omkring 150 som deltog i festligheterna, som började med musik av Hans Nords trio. Hälsningsanförande hölls av ordföranden Hugo Stamgård och invigningstal av vår hedersordförande Johan Nygren. Sedan följde lyckönsk­ningstal av Erik Hjulström, Otto Stjernqvist och Erik Johansson.

Hugo Stamgård framförde föreningens tack till alla som deltagit samt till damerna, som ombesörjt kaffekokningen. Till sist bad han fru Anna Larsson att framföra en hälsning, ett tack samt blommor till donatorn Carl Larsson. Efter allt detta blev det rundvandring för att bese lokalerna i denna vår pensionärsgård".
Så långt den minnesgode Sven Johansson.

Carl och Anna Larsson

Intet är så bra, att det inte kan bli bättre. 1978 utökades samlingssalen genom att väggen till angränsande rum borttogs och ersattes med en vikdörr. Det s.k. andra köket inrättades till garderob med klädhyllor och skåp. En andra toalett tillkom och hörselslinga med förstärkare anskaffa­des. 1979 utbyttes alla fönster. Materialkostnaden uppgick till 12.000 kronor och allt arbete gjordes gratis av våra snickare.

1980 byggdes ett uthus att tjäna som vedbod och förrådsutrymme. Samma år byggdes en reservutgång med trappa och låsen i samtliga ytterdörrar utbyttes ( försäkrings villkor).

Vid ett möte den 23 mars 1982 föreslog styrelsen, att gårdens gamla broar skulle ombyggas till verandor, som det ursprungligen varit. Gustav Runvik visade ritningar, som han gjort efter ett gammalt fotografi. Materialkostna­derna beräknas till 23.000 kronor och innefattar 3 nya dörrar á 6.000 kronor. En livlig diskussion uppstod, men förslaget antogs dock enhälligt och Runvik utsågs att leda arbetet.

I mötesprotokoll den 17 september 1982 redovisades resultatet:
& 5. "Ett varmt tack till våra snickare och övriga hantverkare, som gjort ett så fantastiskt fint arbete, som smyckat vår gård med så fina gammaldags broar framfördes av ordföranden och en stor applåd från mötesdeltagarna. Kassören Lisbeth Blomqvist meddelade, att allt gått på en summa av 22.000 kronor och att alla utgifter var betalda".

Samma år renoverades köksavdelningen för en kostnad av 6. 700 kronor. År 1983 renoverades södra gavelrummet i övre våningen genom utbyte av fönster och dörrar och byggande av en balkong.

Under 1984 utfördes en omfattande renovering av gården. Alla ytterväggar isolerades med 10 cm gullfiber, som täcktes med ny brädklädning, som rödfärgades. Vindsgolvet blev föremål för samma isolering med täckning av papp och spånskivor. Allt detta arbete utfördes kostnadsfritt av yrkeskunniga medlemmar jämte 2 anställda. De sistnämnda var en förutsättning för att ett s.k. energilån skulle erhållas. Detta förmånliga lån från staten ställdes från början i utsikt med 54.00 kronor. Låneformen var dock på avskrivning, lånekassan hade sinat och till sist blev det endast 12.000 kronor att få. Hela kostnaden - frånsett allt frivilligt arbete - uppgick till 134.000 kronor. Föreningens likvida medel räckte ej till utan ett banklån á 50.000 kronor på 15 år upptogs.

Vävstugan

Föreningens vävande damer fick från början sig tilldelat ett litet kök intill snickarverkstaden. Utrymmet för vävstolarna var ytterst begränsat och samtidigt hade snickarna behov av rummet för sin verkstad. Man kom då på tanken, att söka en ny lokal för vävstolarna. Först undersöktes möjligheten att foga en färdigställd barack till gården, men detta förslag föll av olika anledningar. Då kom man på den geniala idéen att inreda och varmbona vedboden till vävstuga och att bygga en mindre vedbod, s.k. friggebod. Allt detta förverkligades genom frivilligt arbete. 1987 togs den förnämliga vävstugan i bruk med pla för 3 vävstolar. Samtidigt asfalterades gårdsplanen och vid möte den 21 augusti 1987 kunde ordföranden Edström rapportera, att "allt var klart och betalt".

Bland övriga förbättringar kan nämnas installation av ett ventilationssystem för stora samlingssalen.

"Föreningen torde vara unik med avseende dels på innehavet av en egen förnämlig pensionärsgård och dels på den ekonomiska självförsörjningen. Detta har varit möjligt dels genom donationer men inte minst genom ett oegennyttigt arbete av våra syende och vävande damer, våra träslöjdare samt insatser från nöjeskommittén, vilket utgjort föreningens ekonomiska bas."

Enighet ger styrka är ett gammalt visdomsord. Husby pensionärsgård är ett påtagligt bevis på vad som kan uträttas när alla i enighet arbeta i samma riktning och med samma mål för ögonen