Lars-Åke Eriksson berättar om en resa från Kärna till Nordkroken 6/11

Bettan informerade om att runt13-tiden börjar vaccinationen för Covid och influensan i PRO-gården och Morgan hälsade Lars-Åke välkommen.

Lars-Åke hade satt upp en stor karta från slutet av 1600-talet och där kunde vi följa med när han berättade, för där var alla gamla ställen utsatta.

Lars-Åke började med att presentera sig. Hans förfäder bodde här ute i trakten och hans mamma kom från Torsby och pappa från Hea i Åkerhög och själv bor han i Sundhammar. Det var väldigt många namn och ställen han pratade om så jag får ta ett axplock här.

Han började i Kärna och första stället är Manilla. Prästen Sivertsson som var präst här på 1700-talet hade rest mycket i världen och döpte ställen här efter orter som han besökt. Därav fick första stället heta Manilla.

Prästgården i Torsby var färdig 1918.

Ladugården låg tidigare vid kyrkan och den flyttades till Prästgården.

Sedan kom han till Kalvegrinna och Ekebacken och förskolorna där har fått dessa namnen.

Vägen ut till Nordkroken byggdes på 1930-talet. Den gamla vägen gick upp i bergen förbi Prästbostaden och Febärsdammen och kom fram vid Hallsbroa.

Så småningom kom han till Bräcke Soldattorp där sista ägaren var John Sjögren. På höger sida om vägen ligger Sion. Det var ett missionshus som byggdes på 40-talet. Numera är det ett bostadshus sedan många år tillbaka.

Sedan kom han fram till Egens. Förre ägaren hette Ek, därav namnet på stället. Där på vänster sida ligger Tores källa där många hämtade vatten de torra somrarna på 40-talet. Sedan svängde han höger till Bräckesket.

Han berättade om Hans-Åke Hansson på Bräcke. Han åkte Vasaloppet och blev intervjuad av Oldsberg som undrade var Hans-Åke kom ifrån. Bräcke svarade han

och Oldsberg undrade var det låg.

Ta te höger ve Egens, sa Hans-Åke och sedan blev Oldsberg tyst och frågade inte mer.

Han fortsatte Bräcke gader och in till Rännerhôla och där finns skålgropar.

Sedan till Pengepal, ett ställe där Bräckeborna gömde sina värdeföremål i orostider. Sedan förbi Vasskvarna och Gunnarslycka och såsmåningom till Rasmuses ske och Tullhôrt. Där samlades snön alltid i drivor och det blåste igen. Någon sa att det är ett riktigt tullhôl. Sedan kom han till Sôla (Sjöhåla), som betyder höjden över sjön och så passerade han Tôllens, Skummet, Aspera, Sompen och Bôrregårn. Sista gården på vägen var Röva och där tog vägen slut förr. Innanför där var Holmänga. Han fortsatte uppför Lönselia och fortsatte till Hallera. Där låg trankokerier. Från Kovikshamn till Överön låg det 18 trankokerier. Sedan tog han samma väg tillbaka och gick Tôftesket och förbi Tofta skola som var klar 1910.

Förbi Tôfta tôrg och Arnes i Tôfta,

Friareköl, Ommereänga(Hummerängen),

Tavletten och Gladerelia. Där bodde en knekt som hette Glader. Han kom förbi Hôrt och ut till Vedhall. Där var uppläggningsplats för ved och timmer på 1500-talet och där är Hassledalen och ön Trälen (Trern). Numera kallas ön Lilla Fjellsholmen och där har byggts många hus, så ön är numera bebodd.