Höstfest 2024

Torsdagkväll den 14:e oktober var det fest i Örmogården. 44 medlemmar hade anmält sig men tyvärr blev två förkylda och fick lämna återbud.
Lax som ugnsstekts på Halmstadsvis med dijonsenap och skorpmjöl på, med en god sås och ris. Cilla hälsade välkomna och alla åt med god aptit, som man brukar säga. Den nya luftvärmepumpen jobbade på alldeles för mycket och temperaturen steg i rummet av många orsaker. Den fick lugna ner sig och sänktes från 23 till 18 grader.
Kjell röjde borden med fart och kläm och i samma ögonblick anlände sångkören från Tingsryd. Den heter Quintakören och leds av Tomas HulenvikKlingberg och är en blandad kör med 16 damer och 4 herrar, i alla fall vid detta tillfälle.
Medan sångarna installerades i nedre våningen för fika och förberedelser, fick middagsgästerna information om vad som skulle bli fortsättningen. Vid entrén hade varsitt spelkort delats ut. Detta skulle vara grundplåt till en liten tävling och
i väntan på uppträdandet passade vi på att med hjälp av korten dra 10 finalister till tävlingen.
Vilket framträdande vi bjöds på! Musik av olika genrer. En haitisk folksång på originalspråk inledde och följdes av tolkningar med hösttema av både Afzelius, Tove Jansson, Kvinnaböske, Carola, Cornelis, Riedel och Wiehe m flpå ett fantastiskt och underhållande sätt. En irländsk folksång bjöds vi också på.
Vid denna tiden hade fönstren öppnats för den höga stämningen räckte mer än väl som värmekälla. Det ryktas att sången hördes ända ner till Kallinge torg och vida kring. In i ungefär halva föreställningen sjöng vi tillsammans med kören pensionärssången "Glory, glory". Efter mer än en timmes sång och musik tog vi farväl av smålänningarna och det serverades kaffe och bakelser, som passade bra och var efterlängtat. Åke O höll ett tacktal till sin fru, som hade ordnat festen, och en varm applåd följde.
Tävlingen gick ut på "Vad väger mest". En minigungbräda fick avgöra. Finalisterna blev utsatta för frågeställningen i tur och ordning och en efter en fick lämna efter felgissning. Till slut var bara två kvar Ann-Sofie och Vivi. Det var svårt att skilja dessa två åt men avgörandet kom, då Vivi tänkte att två identiska kaffekoppar måste väga lika mycket. Men de gjorde ju inte det!!! Ann-Sofie fick en av träslöjden tillverkad servettlåda i pris.
Så var kvällen till ända, men vilken känsla för mej, när så många stannade kvar och hjälpte till att röja. Jag satt kvar vid bordet och tänkte ,"Vad ska jag upp att göra?" Det var knappt plats till mej. Denna fina handling som ni gjorde, kommer jag gotta mig åt länge. Så kommer jag ut i köket! Där är fullt av damer som diskar och donar. Tack alla som gjorde min kväll så minnesvärd. För det tycker jag är roligt, är att ordna, styra och ställa. Men se att röja efter är inte kul. Tack!!!

Cillla