A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Gemenskap & aktiviteter

PROpensionären: Färre äldre väljs in – trots ökat engagemang

Allt fler 65-plussare vill ta en plats i riksdagen, men allt färre väljs in. En förklaring kan vara att de ofta placeras relativt lågt på partiernas riksdagslistor. Allt fler 65-plussare vill ta en plats i riksdagen, men allt färre väljs in. En förklaring kan vara att de ofta placeras relativt lågt på partiernas riksdagslistor.

Aldrig har så många som är 65 år och uppåt ställt upp i valet till riksdagen som på 2010-talet. Men trots sitt växande engagemang har de äldre kandidaterna krympande chanser att bli valda.

2018-05-30 När Sverige gick till val 1991 var det sällsynt med politiker som var 65 år och äldre. Till riksdagen det året var det bara 228 personer ur den åldersgruppen som var nominerade, medan 30–49-åringarna respektive 50–64-åringarna var nästan tio gånger så många.

Idag ser det annorlunda ut. I alla partier har 65-plussarna blivit mer synliga och rekordmånga kandiderar i riksdagsvalet: Inför årets riksdagsval är de 891, nästan fyra gånger så många som 1991.

65-plussarnas växande engagemang märks inte bara i valet till riksdagen utan även till kommun- och landstingsfullmäktige:

Jämfört med 1991 är det inför valen i höst mer än tre gånger så många som är 65 år och därutöver som kandiderar till en folkvald församling, alltså riksdag, landstings- eller kommunfullmäktige. 1991 var de sammanlagt 5 693, i år är de 18 964.

Mätt i antalet nominerade har det politiska engagemanget fullkomligt exploderat bland landets pensionärer.

En förklaring är att de politiskt engagerade 40-talisterna har kommit upp i pensionsåldern. En annan är förstås den förbättrade folkhälsan, som gör att fler orkar med ett politiskt uppdrag.

I landstings- och kommunfullmäktige runtom i Sverige märks detta tydligt. Sedan 90-talet är det inte bara antalet nominerade politiker som har ökat markant. Antalet som väljs in, och därmed ges möjlighet till inflytande, har också stigit. 

Faktaruta. 

Men i riksdagshuset på Blasieholmen i Stockholm syntes få spår av utvecklingen 2014. Trots att kandidaterna med uppnådd pensionsålder var nästan fyra gånger så många som 1991. 

2014 valdes 9 kandidater som var 65+ in i riksdagen.

1991 var antalet 14.

Den paradoxala trenden är entydig och gäller alla riksdagspartier (utom Sverigedemokraterna vars historia i riksdagen är för kort för att det ska gå att dra några slutsatser): trots ett växande engagemang når allt färre 65+-kandidater hela vägen in i riksdagen, där den genomsnittliga åldern under 2010-talet är historiskt låg.

Vad beror det här på? 

Åldersdiskriminering bakom få äldre ledamöter

En teori nära till hands är att allt handlar om demokrati och att riksdagen får de ledamöter folket vill ha. 

Men Richard Öhrvall, statsvetare knuten till Linköpings universitet som också jobbar med demokratistatistik på Statistiska Centralbyrån, SCB, avfärdar en sådan förklaring.

– Personrösterna spelar så liten roll för utfallet av ett val.  De flesta som når riksdagen gör det istället tack vare sin placering på valsedeln, säger han.

Logiken är enkel: ju högre placering desto större sannolikhet att bli invald.

Så varför är inte fler 65-plussare högre placerade på valsedlarna? 

– Det finns en åldersdiskriminering som gör att man inte sätts så högt att man har en chans att komma in, säger Liberalernas Barbro Westerholm, som med sina snart 85 år fyllda är äldst i riksdagen.

Eller mest årsrik, som hon uttrycker det med begreppet som hon själv har myntat. 

Barbro Westerholm äldst i riksdagen

Barbro Westerholm har suttit i riksdagen sedan 1988, med avbrott för några år då hon var ordförande för pensionärsorganisationen SPF. I höst kandiderar hon för ännu en mandatperiod.

Inför förra valet var Barbro Westerholm och 179 andra liberaler som fyllt 65 år nominerade. Hon var den enda av dem som kom in i riksdagen. 

Lika många kom in 1991 – trots att endast 29 personer ur åldersgruppen var nominerade då.

Barbro Westerholm konstaterar att hon utgör ett undantag från mönstret. På Liberalernas lista för Stockholms län står hon på tredje plats.

Ett visst mått av ryktbarhet är en tillgång för att få mer framskjuten placering på en lista, menar hon.

– Man måste ha fått en chans att synas och höras och skapa sig ett namn. Det är en absolut fördel om man har varit ordförande i en pensionärsorganisation.

Tillsammans med riksdagens äldsta socialdemokrat Björn von Sydow, född 1945, tog Barbro Westerholm häromåret initiativ till en sammanställning av forskning som visar värdet av livserfarenhet. 

– Bland det vi kunde tyda ut var bland annat att årsrika personer är bättre än yngre på att lösa komplicerade problem och konflikter. Det borde värdesättas mer i politiken, näringslivet och offentlig sektor, det är viktigt för demokratin. Vi måste marknadsföra det, säger hon.

"Pensionärsorganisationerna måste fortsätta och tjata, tjata, tjata"

Till stor del är det pensionärsorganisationernas förtjänst att så många äldre numera är nominerade till riksdagen, anser hon. Men hon efterlyser ett fortsatt opinionstryck för att attityderna ska förändras.

– Pensionärsorganisationerna har spelat stor roll men de måste fortsätta och tjata, tjata, tjata!

Margareta Pålsson, 69 år i augusti och med ett förflutet i riksdagen för Moderaterna, framhåller att äldres svårighet att ta plats i politiken är en märklig omständighet som orsakar mycket debatt i hennes parti. 

– Många driver denna fråga.

Hon påpekar samtidigt att det inte beslutas från centralt håll vilka kandidater som ska nomineras i de enskilda partiföreningarna. 

– Vi går väldigt demokratiskt till väga när vi utser representanter på våra listor.

På dessa moderata listor fanns för fyra år sedan 99 kandidater som var 65 år och äldre, endast 2 av dessa tog plats i riksdagen.

Som en jämförelse var för 27 år sedan, i valet 1991 – helt i enlighet med det nu välbekanta mönstret – endast 29 moderater i åldern 65 och äldre nominerade till riksdagen. Av dessa kom 5 in.

Precis som Barbro Westerholm efterlyser Margareta Pålsson en attitydförändring för att göra riksdagen mer tillgänglig för de som är 65+.

– Det är ett problem i samhället att vi inte tar vara på den kompetens som finns hos människor som har fyllt 65. Inget land har råd med den attityd vi har, det är sorgligt. I andra länder börjar karriären ungefär när man har fyllt 65, här är den avslutad då.

Margareta Pålsson, som är ordförande för Moderata seniorer och sitter i Moderaternas partistyrelse, berättar att hon ofta kontaktas av människor som har en yrkeskarriär bakom sig och vill engagera sig politiskt. 

– Alla spelar inte golf eller bingo utan vill vara en del av samhällsdebatten. 

Samtidigt är hon noga med att påpeka att ett intresse för att ge sig in i politiken inte är tillräckligt. 

– Det krävs kompetens också, säger hon.

Miljöpartiet: Normerna leder till underrepresentation 

Miljöpartiets partisekreterare, Amanda Lind, menar att få äldre i politiken beror på hur folkvalda förväntas se ut.

– Normerna leder till att både de yngsta och de äldsta blir underrepresenterade, säger hon.

Vid valet 1991 kom ingen av MP:s äldre kandidater in i riksdagen och trots att partiet sedan dess har vuxit kraftigt var resultatet det samma för fyra år sedan: inte en enda invald MP-politiker i åldern 65 eller äldre.

Sedan förra valet har partiet inrättat en jämställdhets- och mångfaldskommitté med uppdrag att bland annat verka för en jämnare representation.

– Och på vår förra kongress var det för första gången en representant för Gröna seniorer som talade, säger Amanda Lind.

Kristdemokraternas partisekreterare Acko Ankarberg framhåller att hennes parti har blivit bättre på att kräva av partidistrikten att det ska vara balans på valsedlarna. 

– Valsedlarna ska spegla befolkningen. Vem som sedan blir vald har vi i praktiken inget inflytande över, säger hon.

Kristdemokraterna visar – förstås – upp samma mönster som övriga partier: 

1991 kom 1 av 61 nominerade i åldern 65 och uppåt in i riksdagen.

2014 var 154 nominerade, ingen kom in.

"Det är ett lotteri"

Som en förklaring till mönstret pekar Acko Ankarberg på en realitet som små partier måste förhålla sig till, nämligen få platser i riksdagen.

Som minsta riksdagsparti i valet 2014 har Kristdemokraterna nu 16 platser och att spegla hela befolkningen genom dessa är inte det lättaste, försäkrar hon.

– Det är ett lotteri, alla valkretsar får inte ens en egen ledamot.

Men även riksdagens största parti har detta bekymmer, enligt Socialdemokraternas partisekreterare Lena Rådström Baastad.

– Det ska vara varannan kvinna och man på våra listor och vi har kongressbeslut om att 25 procent ska vara yngre än 35. Sedan eftersträvar vi en blandning när det gäller ålder, etnicitet, facklig bakgrund – det är många parametrar att trycka in! 

Trots att Socialdemokraterna är störst var det bara Sverigedemokraterna som hade färre kandidater som var 65 år och äldre i förra riksdagsvalet. 

Av de 31 nominerade socialdemokratiska 65-plussarna kom 2 in.

Vid valet 1991 kom 6 av 7 in.

– Pendeln slår åt olika håll. Vi hade en tid då det var alldeles för få unga i politiken och idag ser vi det omvända i riksdagen, med alldeles för få över 65. Vi vill hitta balansen och har den inte riktigt idag, säger Lena Rådström Baastad.

Fler 65-plussare i höstens val

De två senaste decenniernas trend håller i sig när Sverige går till val i höst. De politiska partiernas listor till kommunfullmäktige och riksdagen omfattar allt fler kandidater som är 65 år och äldre.

I valet till riksdagen märks den tydligaste förändringen hos Sverigedemokraterna. Jämfört med valet för fyra år sedan, då 7 av partiets kandidater var 65 år och äldre, har det skett en dryg femdubbling av nominerade ur den åldersgruppen. Totalt finns det inför valet i höst 37 personer över 65 på SD:s riksdagslistor.

Partisekreteraren Richard Jomshof skriver i ett mejl till PROpensionären att Sverigedemokraterna alltid sätter sina kandidaters kompetens främst, men att det samtidigt är viktigt med ett brett urval av ledamöter:

”Därför är det naturligtvis glädjande om vi har lyckats öka antalet kandidater i åldern 65+ så pass mycket. Det är oerhört viktigt att vi har denna grupp representerad om vi ska lyckas med att nå ut till Sveriges äldre på ett bredare plan.”

Även Centern har nu märkbart fler kandidater i den åldern; 109 i år mot 77 år 2014.

– Vi har som uttalat mål att få fler äldre representerade i riksdag, landsting och kommuner och jobbar mer aktivt med det än på många år, säger partisekreteraren Michael Arthursson. 

– Men vi har anledning att vara självkritiska, vi har varit för dåliga på förut och har mycket kvar att göra. 

Ett tredje parti med markant fler äldre kandidater i år är Vänsterpartiet.

”Valberedningar jobbar efter uppdraget att hitta kandidater som motsvarar befolkningen i stort. Tidigare hade vi ett behov av att föryngra partiet, men när det nu är gjort så tror jag att valberedningar letar mer aktivt efter kandidater som är över 65”, skriver partisekreteraren Aron Etzler i ett mejl till PROpensionären.

Trenden med ett ständigt växande antal nominerade 65-plussare är densamma i valen till kommunfullmäktige, den bryts däremot i landstingsvalet. 2 937 personer som är 65 år och äldre kandiderar i höst medan 3 189 gjorde det för fyra år sedan. 

I ett längre tidsperspektiv står sig ändå siffran bra. Årets kandidater i landstingsvalet i åldern 65 och äldre är till exempel 150 procent fler än inför valet 1998.

 

Text: Thord Eriksson
PROpensionären nr 4-5 2018.

Dela den här artikeln:

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.