A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Bussresan vi aldrig glömmer

Den var lite annorlunda

2019-11-09 Nu har vi kommit en bit på november, ställt om klockan, som jag ogillar varje gång det är dags, och går med raska steg mot den stundande julen – vilket innebär att det anordnas Julmarknader lite här och var i landet, och det är detta ämne som jag skall behandla.

Vi var 9 st från PRO Handels som anmält intresse för PRO Norrstrands julresa till Dylta Bruk – en lagom lång bussresa på ca

1 ½ 2 tim tyckte vi alla.Vi startade 10.30 från 71:an med full buss och körde mot Örebro där vi fick en utsökt lunch. Resan gick därefter vidare till Dylta Bruk med förväntansfulla resenärer.

Vädret var det sämsta tänkbara – grått/lite småkyligt och himlen full an stora blöta snöflingor. Men det rådde ingen på, så det var bara att gilla läget.

Som tidigare Julmässor fanns utställare av olika slag, och det mesta gick i julens tecken. Lite inköp blev det, trots att skåpen är fulla sen tidigare.

Kaffe ingick i resan, och som intogs på en – i mitt tycke – kall loge.

Hemresan var aviserad till ca 16.30, men alla hade gjort det de ville och fått både mat och kaffe, så vi kom överens om att åka redan kl. 16.00, och inga protester blev inlagda.

Vi tyckte det skulle bli skönt att komma hem i stugvärmen lite tidigare än beräknat, så vår chaufför (den bästa som finns) började så sakta rulla. Allt gick bra ända till strax för avfarten till Garphyttan där det var STOPP, och ingen visste varför. Men så småningom kom rapporter om att det var jättehalkigt och måna olyckor i höjd med Lekhyttan.  Så småningom började det komma ambulanser och polisbilar åt vardera hållet – och där satt vi, och kunde inte göra annat. Någon försökte titta ut för att se hur det såg ut, men kunde inte se vare sej början eller slutet på bilkön-så lång var den.

Eftersom jag bott i Kumla en period (utanför murarna dock) och så har vi släkt i Örebro, så kan jag denna väg utan och innan och vet hur det ser ut – och det är ingen trevlig sträcka från att motorvägen från Örebro tar slut och fram till Karlskoga.

Vi rullade små små sträckor då och då, men inte så vi tyckte att vi kom så mycket längre. Men efter 3 ½  tim med otaliga stopp var vi äntligen i Karskoga, en sträcka som i vanliga fall tar ca 1 tim, och därefter friktionsfritt hela vägen hem.

Men vi, som alltid sitter längst bak i bussen hade trevlig, trots allt. Mobilerna var framme och det visades roliga och tokiga inslag från höger och vänster, och många skratt blev det.

Sune, som är en fena på att sjunga, ställde sej upp och sjöng en visa om en stackars flicka och ett gammalt bröd, vilket utmynnade i en skrattsalva. Vi ville att han skulle gå fram och ta micken och sjunga så alla fick höra, men det ville inte han. Vi var i alla fall glada att vi fick höra om ”eländet”.

Efter 4 ½ tim – kl. 20.30 stannade bussen på 71;an och resan var över.

Vi var alla eniga om att vi var glada över att inte vi blivit offer för halkan – vi kom hem trötta men helskinnade.

Tror att denna resa kommer att finnas i våra minnen för alltid, och nästa gång vi hör om bilköer pga av olyckor kommer vi med all säkerhet tänka: stackar människor.

Vill tacka er alla för en trevlig dag, trots ”skitväder” och stopp.

Mvh: Redaktör´n

 

Dela den här artikeln:

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.