A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Arkiv

Hemliga resan 2011

I Wilhelm Mobergs spår

I ett mycket vackert och varmt sommarväder var vi samlade utanför biblioteket i Huskvarna och redan var diskussionen igång vart skulle vi åka idag. Första förvirringen blev att det inte var "rätt" buss som kom men vi fick snabbt en förklaring, den buss vi skulle ha haft hade gått sönder, så detta var en ersättningsbuss. 

Efter att ha plocket upp alla PRO:are så styrde busschaufför Sören E4:an söderut. Nu blev det livlig diskussion vart är vi på väg, plöstligt kör han av E4:an och in på Växjö-vägen, nu kom gissningarna Ronneby - Eringsboda - Nydala kloster - Råshult och Carl von Linné.

Under färden delade Alf ut tipsfrågor, om Huskvarna för att inte avslöja vart vi var på väg. Vi for mot Hok - Svenarum, närmade oss Vrigstad och då trodde vi att det skulle vankas kaffe, men inte stanna bussen här utan vi for vidare genom Lammhult - Bredhult. 

Sedan hittade Sören bromsen på bussen och stannade vi ett underbart litet café i Öhr. Hos systrarna Skogström fick vi vårt förmiddagsfika och en god stund att vandra omkring i deras mysiga lanthandel. 

På väg ut till Växjövägen höll nästan Sören på att försäga sig att nu fortsätter vi vår resa mot Ron..............

När vi kom till Växjö blev det intressant vilken väg han skulle ta i rondellen mot Karlskrona eller Kalmar, det blev Kalmar. Då var vi övertygande att det blir Kalmar för vad finns det att se mellan Växjö och Kalmar. 

Jo, en massa glasbruk men när vi kom in i glasriket åkte vi förbi det ena glasbruket efter det andra. I Lessebo började Sören prata om hur man gjorde papper förr ochbussen svängde mot handpappersbruket men inte skulle vi in på bruket, utan bara plocka upp vår guide Annika Carlberg-Sjöström. 

Så det blev inget besök på handpappersbruket utan nu åkte vi söderut genom Smålands mörka skogar som denna vackra sommardag inte var mörka utan lyste ljust gröna. Eftersom resan var hemlig hade Annika lite svårt att berätta vart vi skulle men en liten vink - vi skall åka i Vilhelm Mobergs utvandrarspår.

Karl Artur Vilhelm Moberg föddes 20 augusti 1898 i soldattorp No 132 Konga i Moshultamåla, fadern var soldat Karl Gottfrid Moberg och modern Ida Charlotta Aronsdotter. Familjen bodde kvar i soldattorpet de första nio åren av Vilhelms liv. När de sedan kunde köpa tillbaka Idas barndomshem flyttade de dit och där fanns rena lyxen, två dasshål.

Vilhelm Moberg var inte omtyckt av alla i trakten, en del såg honom som lat och lite dryg, andra ansåg att han var en god forskare.

Vilhelm och hans bror Hjalmar lärde sig läsa på tidningarna som farstun var tapetserad med. Skolgången var inte så omfattande bara 4 månader om året.

Vårt första stopp blev vid Ljuder kyrka och hembygdsgård. 

Annika berättade lite om kyrkan och om hur biskop Esaias Tegnér på 1840-talet var med och eslöt om att en ny kyrka skulle byggas. I boken Utvandrarna är detta Kristina och Karl-Oskars kyrka, men vi inspelningen av Utvandrarna var kyrkan för modern och då använde man Nöttja kyrka i stället.

På kyrkogården berättade Annika om en utvandrare som det inte gick så bra för i Amerika utan kom hem igen. På hans sten har han fått titeln Svenskamerikanaren.

Efter en mycket god lunch, Mobergare med potatis, råröda lingon, gurka och sås, på Grimsnäs herrgård fortsatte vi resan i Mobergs utvandrarspår.

Nästa stopp med bussen var vid vägskälet i Åkerby där alla samlades innan avresan till Amerika. Här samlades alla skjutsar för att göra sällskap ner mot Karlshamn åtta mil bort. 1974 reste hembygdsföreningen en sten som minne över alla utvandrare. På stenen finns texten Vårda, värna och vörda din hembygd. Från Ljuder med omnejd utvandrade det mest människor i hela Sverige.

Många av gårdarna som Moberg omnämner i boken finns i verkligehten men då med ett annat namn. Annika berättade några episoder där Moberg hade gått i taket för att de hade satt upp skyltar med "hans gårdsnamn".
Alla personer i Utvandrarna har Moberg hittat på men, det finns lite verklighetsbakgrund
-Kristina är en bild av sin mormor Johanns och mor Ida
-Robert är alla unga pojkar som itne fick någon arvslott
-Ulrika alla pigor i byn

Medan vi åkte en bit bort genom Smålands mörka skogar berättade Annika om Vilhelm Mobergs uppväxt och vuxna liv, hur han började studera på folkhögskolan i Grimslöv. Att han lämnade socken redan vid 18 års ålder men återkom varje år på besök. Han har själv bott i Amerika några år. Vi åkte förbi många plaser som Moberg använt i sina böcker.

När vi kom fram till skolan Påvelsmåla där Moberg hade gått så ösregnade det så vi kunde inte kliva ur bussen.

Även vid Mobergs födelseplats öste regnet ner. Torpet finns inte kvar men här reste sockenborna 1970 en minnesten. Vid invigningen av den var en av hans döttrar Marianne med och hon berättade om vilken fin pappa Moberg var och att varje bok var skriven tre gånger. Moberg var väldigt noga med att allt skulle vara rätt i boken både stavningen, grammatiken och faktauppgifterna.

På väg mot Duvemåla gjorde vi ett kort stopp vid Johansfors glasbruk vid Lyckebyån. Ett mycket gammalt bruk, från 1891, som aldrig hade brunnit. Det är de kända fotbollsbröderna Elms far som driver glasbruket idag.

Nästa stopp Duvemåla och det är en riktig lång, ruggig och intressant historia om hur det räddades i sista stund från att rivas. I Duvemåla var Mobergs mormor född, tyvärr finns inte den stugan kvar. Men huset på andra sidan vägen är Mobergs Duvemåla i Utvandrarna. 

De sista ägarna var fyra syskon som levde mycket sparsamt och absolut igna pengar på banken. Eftersom det inte fanns några arvingar när den siste av syskonen gick bort tillföll både gård och skog allmänna arvsfonden. Som tur är finns det eldsjälr i våra bygder och i sista minuten fick Ivar Karlsson, Emmaboda kommun att förhandla och övertala arvsfonden att inte sälja gården. När de började städa och röja hittade man pengar i väggarna. Vid Duvemåla finns ett litet kafé, som Benny Andersson från ABBA bidrag med pengar till.

Dagen avslutade vi på Klasatorpet däe Jan Torell spelade in filmen Utvandrarna. Vi möttes av magdeburgerspel av Klas och
en mysig guide Stig från Långasjö hembygdsförening.

Klasatorpet är från 1700-talet och har fått namnet efter dragonen Per Klase och var ett dagsverkstorp. Hembygdsföreningen försökte att hålla torpet som det såg ut på 1800-talet med djur och fina slåtterängar.
På vägen tillbaka till Lessebo berättade Annika lite mer om Vilhelm Moberg och om hur han tagit reda på all information om Briggen Charlotta som Karl-Oskar och Kristina åkte med över Atlanten. Efter att ha släppt av Annika vid handpappersbruket så vände vi bussen mot Huskvarna och alla var vi mycket nöjda med dagen.

På vägen hem redovisade Ingrid våra tipsfrågor, det var tre stycken med sju rätt. 
Annika har lovat Viola att bistå med material om vi till hösten startar en studiecirkel och läsa mer om Vilhelm Moberg.

Att skriva referat från denna resa har varit inspirerande men samtidigt svårt eftersom det är många år sedan jag läste Utvandrarna eller såg filmen. Men jag hoppas ni känner ingen er.
Ett stort varmt tack till Sören för underbar körning, även tack till Alf och Viola för en trevlig resa.


Text: Ingrid Andersson

Vi använder cookies för att ge dig den bästa möjliga upplevelsen av vår hemsida.