Lex Sarah – en lag man ostraffat kan bryta mot

Ser man missförhållanden och vanvård på sitt arbete inom äldreomsorgen är man skyldig att anmäla detta till politikerna. Allt enligt lex Sarah. Men hur verksam är lagen? PROpensionärens genomgång av vittnesmål om vanvård inom äldreomsorgen de två senaste åren visar att det är riskfritt att inte göra något. Medan de som vågar anmäla kan dömas hårt – av chefer och arbetskamrater. Text: Glenn Möllergren

Äldreboendet Mariegården i Svängsta, Karlshamns kommun, våren 2006: Praktikanten Therese Martinsson har i några veckor jobbat på en av avdelningarna. Hon antecknar: ”Personalen misshandlar, förnedrar, hotar och kränker de gamla.” Anteckningarna lämnar hon till enhetschefen, som lämnar dem till områdeschefen, som lämnar dem till socialchefen. Där tar det stopp.

Missförhållanden ska anmälas
Enligt 14 kapitlets andra paragraf i socialtjänstlagen, allmänt känd som ”lex Sarah”, ska kännedom om missförhållanden i äldreomsorgen anmälas till politikerna. Att sopa alltihopa under mattan är inte lagligt, det är alltså ett brott mot socialtjänstlagen.

Generellt sett riskerar anställda inom alla slags offentliga verksamheter att dömas för brottet ”tjänstefel” om de bryter mot de lagar som gäller, och kan ge upp till två års fängelse. Betraktas brottet som grovt kan det ge hela sex års fängelse.Att strunta i anmälningsplikten borde alltså vara förknippat med vissa risker.

Men det är ett brott man kan begå utan risk för straff. Politikerna bestämde då lex Sarah kom till, att det inte skulle finnas någon risk för straff. Straffriheten skrevs in i lagens förarbeten.Det finns få andra lagar som inte är kopplade till något straff-
ansvar.

Ingen dömd för ”tjänstefel”
PROpensionären har gått igenom åtal och domar för tjänstefel från alla landets tingsrätter för åren 2005–2010. Genomgången visar att ingen person i Sverige har åtalats för tjänstefel kopplat till lex Sarah, under dessa år. Vi har också frågat fackförbundet Kommunal, som företräder personalen ”på golvet” i äldreomsorgen. ­Ingen av Kommunals ombudsmän känner till något ärende där en medlem straffats för att ha ­struntat i lex Sarah. Samma bild förmedlar Social-styrelsen, Socialdepartementet och fackförbundet SKTF.

Kända missförhållanden
PROpensionären har tittat på en lång rad vittnesmål om missförhållanden i äldreomsorgen från 2009 och 2010, som har rapporterats om i lokala medier över hela landet. Vi har valt ut ett antal ärenden, där missförhållandena har varit av utbredd karaktär och kända av flera i personalen.

Av alla de tjänstemän inom kommunala omsorgsförvaltningar som PROpensionären varit i ­kontakt med är det bara en enda som skulle kunna tänka sig att polisanmäla perso nal som struntar i anmälningsplikten:

– Ja, det har i och för sig inte varit aktuellt, men det kan man föreställa sig att det kan vara i vissa lägen, säger Bo Wallin, socialchef i Åsele.

I den kommunen är lex Sarah-anmälningarna ganska många och handlar ofta om relativt ­begränsade fel. Bo Wallin säger att förvaltningen under en längre tid jobbat målmedvetet med att få upp anmälningsviljan.

– Vi vill att det ska vara självklart att göra lex Sarah-anmälningar. Det är inget man ska behöva fundera över, eller vara rädd för att göra.

Lagen lex Sarah

kom till då vårdbiträdet Sarah Wägnert i Eskilstuna hade slagit larm om missförhållanden på äldre­boendet Polhemsgården i Solna 1997. Larmet handlade om att de boende fick liggsår och att de kunde lämnas ensamma i timmar och ligga där och ropa på hjälp.

Sarah Wägnerts vittnesmål förmedlades av massmedia. Men de politiska partierna reagerade också på händelsen och påbörjade ett arbete för att införa en anmälningsplikt i lagstiftningen. Och 1999 trädde denna anmälningsplikt i kraft.

En enda polisanmälan
PROpensionären har bara funnit ett enda ärende, i skrivande stund, där det faktiskt har gjorts en polisanmälan för brott mot lex Sarah. Då gäller det återigen vanvården på Mariegården i Karlshamns kommun. En privatperson upprördes, dels över vanvården, och dels över att såväl chefer som personal försökte mörka problemen. En polisanmälan för tjänstefel mot socialchefen och mot områdeschefen kom in hösten 2006.
Cheferna hade, på en presskonferens, erkänt att deras handlande – att de undanhöll vittnesmålen om vanvården i månadsvis – faktiskt var ett brott mot
socialtjänstlagen.

Anmälaren överklagade
Den lokale åklagaren Tommy Clevenhult i Karlskrona lade ned förundersökningen. Men polisanmälaren överklagade detta till överåklagaren i Umeå, Peter Hertting. Och han beslöt att förundersökningen skulle fortsätta.

Peter Hertting är idag pensionär. Han minns inte detaljerna kring denna överklagan. Men han menar att politikerna inte å ena sidan kan stifta en lag, och å andra sidan ta bort straffet för brott mot denna lag genom att skriva så i förarbetena till lagen.

– Det är felaktigt. Det är lagen som gäller, inte vad som står i förarbetena, säger han.
Nu fördröjdes utredningen så länge att brottet preskriberades. Detta kritiserades i ett beslut av Justitieombudsmannen (JO), 2008.

Och varken Socialstyrelsen, socialministerns sakkunniga eller forskare inom juridik kan ge säkra svar på hur det här egentligen ska tolkas – om huruvida ett brott mot lex Sarah faktiskt skulle kunna straffas som tjänstefel.

Möjlighet finns att agera
Men det finns alltså en juridisk möjlighet att faktiskt agera mot personal som struntar i anmälningsplikten – om viljan finns hos till exempel chefer eller politisk ledning.
Inte ens när omsorgstagare blir aktivt trakasserade, misshandlade och förnedrade av personalen, och mellancheferna aktivt verkar för att politikerna inte ska få kännedom om detta – inte ens då blir man alltså straffad.

Paradoxalt nog löper den som följer lagen däremot en risk. Man kan bli utfrusen av arbetskamraterna, nobbad av arbets­givaren och angripen av dem som känner sig utpekade i en lex Sarah-anmälan.

PROpensionären har frågat fackförbundet Kommunals regionala ombudsmän om huruvida de känner till ärenden, där man misstänker att omsorgspersonal har straffats för att de har gjort en lex Sarah-anmälan. Tio regioner har svarat, och i fyra av dem har det funnits sådana ärenden. I Norrland har man haft minst två fall där man vet att personal har straffats.

Anmälaren blev angripen
En som vet hur detta känns är Marcus Enblom, vårdbiträde i Norrköping. Han blev förlöjligad och angripen av chefer och arbetskamrater när han anmälde en kränkande behandling.
– Jag reagerade över att en kollega betedde sig väldigt hårdhänt mot en omsorgstagare. Kollegan tyckte att vi skulle pressa kvinnan ned mot sängen och slita isär hennes ben för att byta blöja. Kollegan var generellt sett väldigt hård och lättretad i sin ­relation till omsorgstagarna, säger Marcus.

Han anmälde händelsen till sin chef. Men istället för att ta emot anmälan och börja utreda den angrep chefen Marcus.

– Jag blev misstänkliggjord och man undrade om jag var riktigt frisk. Områdeschefen var också med på mötet, och hon sa rakt upp och ned att jag hade förverkat mina chanser att få jobb inom den kommunen, säger Marcus Enblom.