A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Leva & bo

Satsa på hissar – det lönar sig för kommunen

Om regeringen nu tar chansen och inte bara renoverar utan även gör miljonprogramsområdena tillgängliga kan samhället hålla nere utgifterna för äldreomsorgen och förbättra livskvaliteten och valfriheten för ett stort antal människor. Det skriver Christina Tallberg mfl i Gefle Dagblad idag.

2015-12-16 Det finns i dag väldigt många flerbostadshus i miljonprogramsområdena som inte är tillgängliga. De saknar hiss, har försmädliga trappsteg innan och utanför entrén samt höga trösklar och trånga badrum med smala dörrar.

Uppskattningsvis saknar mer än 70 000 trapphus i Sverige hiss vilket berör närmare en miljon människor. I dessa hus bor många äldre som har svårt att ta sig in och ur sina hem, risken är att många av dem i förtid kommer att behöva flytta till särskilda boenden.

Nyligen presenterades regeringens ”investeringar för fler jobb” som inkluderar ett renoveringsstöd av miljonprogramsområden på en miljard per år 2016-2019. Det är positivt att regeringen påbörjar ett arbete med att förbättra det befintliga bostadsbeståndet. Denna aspekt har saknats i bostadsdebatten som länge enbart fokuserat på takten i nybyggandet.

Det har dock än så länge enbart talats om åtgärder relaterade till energieffektivisering och att åstadkomma levande stadsmiljöer. Trots att tillgänglighet för många i samhället är en förutsättning för ett liv med självbestämmande nämns detta inte i förslaget.

Vi anser att renoveringsstödet även måste användas för att förbättra tillgängligheten i det befintliga beståndet.

Enligt en rapport från Socialstyrelsen bor drygt hälften av befolkningen som är 55 år eller äldre i bostäder med bristande tillgänglighet. I åldersgruppen 80 år eller äldre bor nära hälften i sådana otillgängliga bostäder – alltså runt 180 000 personer. Den demografiska bilden säger oss att antalet äldre som bor otillgängligt kommer att öka kraftigt framöver.

I Boverkets bostadsmarknadsenkät 2013 uppgav 65 procent av kommunerna med brist på bostäder att äldre har svårt att hitta en lämplig bostad.

Genom att tillgänglighetsanpassa det befintliga beståndet så att det finns tillgängliga lägenheter till rimliga priser för de äldre att flytta till, så får man gång i flyttkedjor från villa till lägenhet vilket kan vara ett viktigt bidrag till att lindra bostadsbristen för unga hushåll.

Man kan även genom tillgänglighetsanpassning säkerställa att de äldre som redan bor i flerbostadshus får möjlighet att bo kvar hemma. Undersökningar pekar på att människor bor kvar i snitt 7- 8 år om man genomför en tillgänglighetsanpassning.

Det kostar samhället cirka 500 000 kronor per år för en äldre att bo på särskilt boende. (I Gävle kostar vård- och omsorgsboende 489 225 per år 2014). Att sätta in en hiss kostar från en miljon kronor för hela installationen. Samhället får därmed snabbt tillbaka investeringen om staten bidrar till att förbättra tillgängligheten.

Livslängden på en hiss är cirka 25 år, denna kan därför hjälpa många äldre i huset under många år. Bättre tillgänglighet i det befintliga beståndet leder även till lägre kostnader för hemtjänst eftersom de äldre får lättare att ta sig in och ur sina bostäder på egen hand.

Livskvaliteten för de äldre ökar. Med hiss i flertrapphus minskar sannolikt antalet trappolyckor vilket också leder till lägre vårdkostnader.

Tillgänglighet är även viktigt för andra. För personer med funktionsnedsättning är det ett problem att inte kunna hälsa på släkt och vänner som bor i otillgängliga lägenheter. För barnfamiljen är det en utmaning att dagligen bära matkassar, barnvagn och barn uppför branta trappor.

Om kommunen nu tar chansen och tillgänglighetsanpassar vårt fastighetsbestånd tillsammans med andra upprustningsåtgärder kan samhället hålla nere utgifterna för äldreomsorgen och förbättra livskvaliteten och valfriheten för ett stort antal människor, samtidigt som man ökar rörligheten på bostadsmarknaden och därmed bidrar till att minska bostadsbristen.

Låt oss bygga bort de utrymmen i samhällen som är stängda för personer med funktionsnedsättning. Det är en fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och självbestämmande!

 

Christina Tallberg, ordförande PRO

Rasmus Isaksson, förbundsordförande, DHR, Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder

Juha Mennander, ordförande Hissförbundet

Hans Ström, ordförande SPF Seniorboende i Gävle

Fredrik von Platen, sakkunnig i bostadsfrågor SPF Seniorerna

Dela den här artikeln: