A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Gemenskap & aktiviteter

Hédi Fried: "Bara genom samtal kan vi bekämpa intolerans"

Trots sin höga ålder fortsätter psykologen och författaren Hédi Fried att samtala med barn och ungdomar om nazismen och Förintelsen. Just nu skriver hon en bok som är baserad på alla de frågor hon har fått under sina skolbesök genom åren.

HÉDI FRIED MEDVERKAR VID GYSINGEAKADEMIN: Hédi Fried överlevde mirakulöst Auschwitz och Bergen-Belsen och kom som flykting till Sverige 1945. Genom åren har hon mött tusentals barn och ungdomar för att berätta om Förintelsen, så att ingen ska glömma historien.

2016-10-11 Ingen människa är entydigt ond eller god, egenskaperna finns sida vid sida inom oss. Vi har en fri vilja och vi kan välja hur vi ska handla, säger psykologen, författaren och föreläsaren Hédi Fried.

Hon är en av dem som medverkar i seminariet ”Inte vi och dom, utan alla” vid årets GysingeAkademin i oktober. Seminariet handlar om att arbeta för en bättre integration och att motverka främlingsfientlighet.

Hédi Fried har djupa och smärtsamt personliga erfarenheter av detta. Hon rumänsk judinna född i den lilla staden Sighet för 92 år sedan. Hennes föräldrar och en mängd släktingar och vänner mördades av nazisterna under Förintelsen. Mirakulöst överlevde hon och systern Livia Fränkel koncentrationslägren Auschwitz och Bergen- Belsen.

NU SITTER VI VID hennes matsalsbord. Utsikten över Stockholm från den vackra lägenheten är milsvid. När jag ringde på dörren arbetade Hédi Fried vid datorn, det gör hon varje dag sin höga ålder till trots. Hon håller på med en bok som tar sin utgångspunkt i de tusentals skolbesök hon genom åren gjort runt om i landet, och de frågor som elever har ställt till henne.

– Jag vet inte vad det blir av det hela, säger hon med ett litet leende. Jag är ju gammal som gatan och det går inte så fort att skriva. Men jag gör i alla fall ett försök, sen får vi se. Tanken är att boken ska vara klar till den 27 januari nästa år, alltså då Auschwitz befriades. 

”Kan vi bara få barn och ungdomar att förstå att det är viktigt att tänka efter och inte reagera på första impuls är mycket, mycket vunnet.” 

Boken riktar sig främst till ungdomar, och baseras på de frågor som Hédi Fried genom åren har mött från tusentals skolelever. Sedan 1980-talet har hon rest runt och samtalat och föreläst. Hon har inte förtröttats. Frågor hon har mötts av från svenska elever är: Hur kunde hon själv överleva, vad hjälpte henne, vad är ondska, vad är godhet, hur kunde nazisterna vända ett helt folk mot judarna osv.

Varje frågeställning är värd ett egen filosofiskt seminarium. Men Hédi Fried försöker skriva klart och tydligt så att kommande unga läsare ska förstå världen – och inte minst sig själva.

PÅ BORDET FRAMFÖR OSS ligger de fyra böcker hon har författat om sitt liv. Är det alls möjligt att sammanfatta ett liv i fyra böcker? Självfallet inte men böckerna berättar ändå mycket om hennes bakgrund och liv, och hur hon blev den hon kom att bli.

Egentligen har Hédi Fried bestämt sig för att det får vara slut med intervjuer. Hon gör ett undantag för PROpensionären. Hon säger att hon inte vet om det leder till något.

– Vad som ger resultat är samtal med barn och ungdomar. De är nyfikna och sällan fördomsfulla. De fördomar de har fått med síg har de ofta fått av sina föräldrar eller andra vuxna. Så det är genom samtal och undervisning i skolorna som främlingsfientlighet och intolerans bäst kan motverkas.

MEN ATTITYDFÖRÄNDRINGAR är inget som sker över en natt utan fordrar tålamod och uthållighet, säger hon.

– Barn och ungdomar är formbara och nyfikna och de vill veta. Kan vi bara få dem att förstå att det är viktigt att tänka efter och inte reagera på första impuls är mycket, mycket vunnet. Man kan bara bekämpa och motverka onda ideologier med undervisning och samtal. Men det tar tid att ge barn en moralisk kompass. Ändå är det den enda framkomliga vägen.

Hon tror att mormor-morfar- generationen i det avseendet kan spela en viktigare roll än barnens egna föräldrar. Äldre är bland annat bättre lyssnare och bättre på att förstå barn och ungdomar, säger hon.

När hon har varit ute och pratat i skolorna poängterar hon hur viktigt det är att få ungdomarna att inse att de har ett eget personligt ansvar. Inte bara för sig själva utan för sin omgivning, antingen det handlar om miljön eller inställningen till invandrare och flyktingar.

– Man väljer och ingen är perfekt. Alla handlar vi ibland av dumhet, av egoism och alltför impulsstyrt via lillhjärnan. Därför är det viktigt att stanna upp och inte rusa efter första sämsta tanke.

”Det är viktigt att få ungdomar att inse att de har ett eget personligt ansvar. Inte bara för sig själva utan för sin omgivning, antingen det handlar om miljön eller inställningen till invandrare och flyktingar.” 

TILLBAKA TILL HÉDI FRIEDS eget liv. Eller rättare sagt – hennes många liv. Hon överlevde Förintelsen, kom till Sverige i juli 1945. Hon gifte sig, fick en familj och började ett nytt liv. Om detta har hon skrivit i de självbiografiska böckerna Skärvor av ett liv, Livet tillbaka, Ett tredje liv och Livets pendel.

– Mitt första liv var barn- och ungdomsåren i Sighet, mitt andra liv var i Auschwitz och Bergen-Belsen och mitt tredje liv är här i Sverige. Men i själva verket består mitt liv i Sverige av många liv.

Hon har varit maka och mor, är farmor och gammelfarmor, har varit hembiträde och fabriksarbeterska, kontorist och hemmafru, psykolog och författare, företagsledare och föreläsare.

I dag har hon dragit ner på tempot och hon är sällan ute och föreläser. Även om Hédi Fried är synnerligt pigg och intellektuellt obruten har åren satt spår hos henne. Hon kör inte längre bil, hon avstår från långa promenader och hon försöker att ransonera det sociala umgänget till det som är viktigt för henne.

– Det är lustigt, säger hon, men det var först när jag fyllde 82 år som det gick upp för mig att jag kanske började bli gammal. Nu har jag mina krämpor, bland annat hjärtflimmer, men det är inget jag oroar mig för. Det som kommer det kommer och så länge jag lever vill jag vara en levande människa.

– Inom judendomen anses det ibland vara en plikt att ta vara på just livet eftersom livet är Guds skapelse. Jag är inte särskilt religiös men tycker att det ligger en hel del i det.

I LIKHET MED MÅNGA oroas Hédi Fried av de växande främlingsfientliga krafterna i Sverige och utomlands. Vi talar om Ungern, USA, Frankrike och Österrike. Och Sverige. Hon vill tro att Sverige är en stabil demokrati och att de goda, sansade och humanistiska krafterna är starkare än de högerextrema rörelserna och Sverigedemokraterna.

– Det är klart att jag blir ledsen och oroad för jag hade trott att Sverige var ett land där främlingsfientlighet och antisemitism var marginella företeelser. Men nu har vi ett stort främlingsfientligt parti i Riksdagen och jag kan inte förstå hur det har gått till.

– Fast jo, egentligen kan jag nog det. Ingen tog detta partis framgångar på allvar. Sen var de ett faktum och styr nu den politiska agendan. Man brukar tala om nationalkaraktär, ett mycket komplicerat begrepp. Men aningslöshet har varit ett framträdande drag i den svenska debatten. Nu ser vi vad som har hänt, säger Hédi Fried bekymrat.

Mest bekymrad är hon över de så kallade ”svansen”, alltså alla dem som hänger på i den främlingsfientliga och intoleranta kören. Människor som varit ”goda” och vidsynta blir plötsligt det motsatta.

– Det visar att vi har både och inom oss, och för att förstå det fordras både självinsikt och självrannsakan.

”Attitydförändringar är inget som sker över en natt utan fordrar tålamod och uthållighet.” 

HON ÄR VARKEN OPTIMIST eller pessimist utan försöker vara realist. Och hon ser paralleller till det som hände i Europa före andra världskriget. Även om hon noga betonar att historien inte upprepar sig.

– Det är väl klart att det finns mörka dagar i mitt liv. I vissa stunder är jag väldigt orolig över det som sker och pessimistiska tankar tar över. Men så händer det att solen skiner, att jag luktar på en blomma eller att jag lyssnar på fantastisk musik. Eller träffar ungdomar. Då inser jag att livet är en gåva som vi har fått.

Hédi Fried överlevde Förintelsen och hon skapade sig en ny framtid i Sverige. Hon säger att hon hade tur och en stark livsvilja.

Och om sitt eget långa och innehållsrika liv säger hon bara.

– Det måste ha funnits en uppgift för mig, en uppgift som går ut på att vittna och berätta om det värsta brot- tet som begåtts mot mänskligheten. Det är en plikt gentemot dem som dödats. De finns och de har funnits.


Förra året fick Hédi Fried Raoul Wallenberg-priset som varje år delas ut till någon som arbetar aktivt mot främlingsfientlighet. Priset delade hon med författaren och föreläsaren Emerich Roth, också han överlevare från nazisternas utrotningsläger. 

Mottagare av Raoul Wallenbergpriset förra året

Namn: Hédi Fried.
Familj: Tre söner, sju barnbarn, tre barnbarnsbarn samt syster Livia med familj.
Ålder: 92 år.
Född: Sighet i Rumänien.
Glad av: Barn och barnbarn och barnbarnsbarn, naturen och musik.
Hopp: Ungdomen.
Favoritmat: Kåldolmar.
Förebild: I tonåren Albert Schweitzer.
Utmärkelser: Hedersmedlem i Svenska psykologförbundet. Har tilldelats medaljen Illis Quorum, blev Årets Europé 1997, fick Natur & Kulturs kulturpris 1998, tilldelades Raoul Wallenberg-priset 2015 och S:t Eriksmedaljen 2016. 

Foto och text: Jan Kantor

Läs hela artikeln i PROpensionären här >>

Dela den här artikeln: