A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

PRO 75 år

Sju konkreta fall: Så har PRO påverkat pensionärernas ekonomi

Bengt Sibbmark, PRO:s förra pensionsexpert. Bengt Sibbmark, PRO:s förra pensionsexpert.

PRO pensionären har bett Bengt Sibbmark att peka på sju historiska nedslag där PRO konkret varit med och förbättrat pensionärernas ekonomi.

1. Pensionsnivåer och dyrtidstillägg

När PRO bildades 1942 var de första frågorna man tog upp dels pensionsnivåerna och dels dyrtidstillägget. 

På skattesidan fanns en indelning av landet i dyrortsgrupper för att i samband med beskattningen kunna utjämna skillnaderna i levnadskostnader mellan olika delar av landet. 

Under kriget var den ekonomiska situationen besvärlig, särskilt för pensionärerna. För att göra situationen bättre hade man infört s k dyrortstillägg. PRO ansåg att de dyrortstillägg som fanns inte var tillräckliga och begärde flera sådana, vilket man fick i två omgångar. 

Men man drev också – och fick igenom – en höjning av grundbeloppet av pensionerna, vilket också var ett sätt att kompensera för de höga priserna under kriget.

2. Processen kring pensionerna och ATP-systemet. 

PRO föddes ur fackföreningsrörelsen och organisationen såg det bl a mot den bakgrunden vara angeläget att minska skillnaderna ur pensionssynpunkt mellan tjänstemän och arbetare. 

Man arbetade aktivt med opinionsarbete och remissvar över de förslag som kom från olika utredningar alltifrån 1940-talets mitt fram till ATP-systemets framväxt, men helt klart är att arbetet för bättre pensionsnivåer hade betydelse. 

Slutresultatet blev också att linje 1, som PRO ställde sig bakom, gick segrande ur folkomröstningen. Man förordade också, att finansieringen av det nya systemet skulle vara ett fördelningssystem, dvs att de som förvärvsarbetar med sina avgifter betalar de pensioner som samtidigt betalas ut. Den finansieringsmodellen tillkom redan under 1930-talet.

3. Kompensation vid devalveringen. 

Socialdemokraterna tog tillbaka makten från Fälldinregeringen 1982 och genomförde en stor devalvering av kronan i samband med detta. 

Där förde PRO direkta diskussioner med socialdepartementet, och socialminister Sten Andersson, om kompensation för pensionärerna – vilket inte gillades av finansdepartementet och finansminister Kjell-Olof Feldt. 

PRO kunde hävda sin röst och hade stor betydelse för hur kompensationerna utformades, mycket tack vare goda kontakter mellan socialministern och PRO:s dåvarande ordförande Lars Sandberg.

4. Representation i utredningar. 

Tidigare hade pensionärsorganisationerna bara fått lämna synpunkter på redan lagda förslag. 

Detta började förändras i slutet av 1970-talet, men på pensionsområdet kom den stora förändringen i och med Pensionsberedningen 1984, en parlamentarisk kommitté som tillsattes för att se över ATP-systemet. 

Dåvarande ordföranden Lars Sandberg satt med i kommittén, som tog fram konkreta förslag, och han hade därmed reella möjligheter att påverka arbetet.

5. Överläggningsrätten. 

Tidigare hade PRO och de andra pensionärsorganisationerna fått begära tid för att uppvakta regeringen i de frågor som rörde deras medlemmar – man fick be om tillstånd för att få träffa ministrarna. 

PRO ville hellre att regeringen kallade på dem när det kom upp frågor som var viktiga för pensionärer. 

1987 tillsattes en utredning om hur pensionärernas inflytande skulle se ut, och där satt bland annat PRO:s dåvarande ordförande Lars Sandberg och företrädare för SPF med. Pensionärsorganisationerna ville ha en avtalsreglerad överläggningsrätt på regeringsnivå och statlig nivå. 

Någon reglerad överläggningsrätt blev det inte, men sedan 1991 finns pensionärskommittén, en kommitté enligt den statliga kommittéförordningen där företrädare för pensionärsorganisationerna och regeringen – i vanliga fall socialministern – träffas några gånger per år för att diskutera ämnen som rör pensionärer. 

Det är ett viktigt formaliserat forum, en överläggningsrätt i form av en statlig kommitté.

6. Gemensam rapport om pensionssystemet.

Rapporten ”Pensionssystemet, blev det som tänkt?”, som lämnades till regeringen 2011, var en utvärdering av det nya pensionssystemet som sjösattes 2001. 

Bakom rapporten stod samtliga rikstäckande pensionärsorganisationer och  den har haft betydelse.  

I det nya systemet finns en pensionsgrupp som ska utveckla reformen. Där sitter representanter för de politiska partierna och vi har haft väldigt dålig insyn i den, men i vår rapport tog vi upp ett antal områden där systemet bör förändras. 

Detta har pensionsgruppen tagit till sig och det har kommit ett antal utredningar på de områden vi tagit upp, även om de aldrig hänvisat till eller antytt att det var vi som såg problemen. 

Vi har på det sättet fått igång en diskussion och samtidigt etablerat ett samarbete mellan organisationerna.

7. PRO:s rapport om äldrefattigdom.

Rapporten ”Fattigdomsfällan” som kom 2015 har fått regeringen att tillsätta en utredning om kvinnors pensioner, så där har PRO:s arbete fått direkt effekt. Arbetet fortsätter ju också, och får genomslag.

Från PRO Pensionären nr 2 2017.